Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God fångst!» hviskade Haraldsson med förnöj dt utseende
och vinkade åt Gabriella att hålla sig fullkomligt stilla.
Der-efter höjde han utan tidspillan långsamt, men stadigt
geväret och ärnade just lägga till ögat, då, till hans obeskrifliga
harm och förvåning, ett skott lossades från en sten nedanom
klippan.
»Gud fördöme — skottet träffade!» utbrast
Haraldsson i den vanliga råa tonen. »Det har jag för ert galna
prat i natt... sade jag ej, att det medför olycka att tala
om sådana ting? Nu är ej värdt tänka på någon fångst i
dag.»
Medan Haraldsson utgöt sin harm, rusade en lång smärt
yngling fram från sitt dolda gömställe och hoppade som en
råbock öfver de skrofliga klipporna för att hinna ned till
djuret, ur hvars ena sida en ström af blod frambröt. Men
säl-hunden, som i dödsångesten såg sin fiende nalkas, vältrade
sig hastigt utför hällen i hafvet. Den unge främlingen hann
emellertid fram innan bytet försvann under vattenytan, och
slungade med kraft en liten harpun i dess sida. Derefter
lät han sälen dyka, men den korta linan, som var fästad
vid harpunen, var snart utlupen, och nu började en väldig
strid. Den raske jägaren tycktes icke hågad att släppa
tågändan. Han hakade sig med ena handen fast i en remna
på klippan, och på det sättet fortgick leken en stund.
Slutligen måste likväl jägaren släppa fingrarne från klippan, då
han häftigt rusade upp, kastade sig i hafvet och försvann
inom några ögonblick från sina förvånade åskådares ögon.
»Jag menar det var sjelfvaste Necken?» sade Gabriella,
som det lifliga deltagandet hittills så fängslat, att hon varit
stum. »Men hvad menar du, pappa, var det en sälskytt,
så drunknar han visst — och det vore rysligt.»
Haraldsson var för mycket upptagen för att kunna svara,
men Erika erinrade Gabriella att, då Necken troddes
uppehålla sig endast i floder och strömmar, han ej kunde finnas
i hafvet. Följaktligen måste den unge jägaren vara någon
rask strändbo från trakten deromkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
