Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack om .han bara komme upp igen!» sade Gabriella
otåligt. »Pappa, kan du ej hjelpa den snälle skytten? Vi
kunde ju taga båten och fara ut och hemta upp honom.»
»Gif dig till freds, min pulla... Det var ej värre än
så», sade Haraldsson och visade med handen utåt hafvet,
»se, om icke den sakramenskade pojken åter är uppe på
vattenytan.»
Sådant var äfven förhållandet. Men den raske
sälskyt-ten försvann snart åter och kom på samma sätt upp flera
gånger efter hvarandra. Ändtligen sågo de* honom långsamt
och med mycken ansträngning simma mot stranden. Då han
lyckligt uppnått den, svingade han sig upp på klippan och
halade försigtigt till sig sin numera döde fiende.
»Bra gjordt, pojke!» ropade Haraldsson, hvilken,
oak-tadt sin harm att ej sjelf ha erhållit bytet, likväl var för
gammal skytt att ej känna sig lifvad af uppträdet. »Men,
vid salig far mins knäbyxor», tilläde han med en viss
öfver-lägsenhet, »antingen är du icke saker på hand eller har du
ett strunt-gevär, för en kan aldrig lita på att få besten, om
en icke sårar honom i hufvu’t.»
»När han ligger för era ögon, så tycker jag ni saknar
grund för det påståendet, att jag ej var säker om honoml»
sade ynglingen leende och slog armarne om lifvet, så att
vattnet stänkte högt omkring. »Hade jag velat, så kunde
jag gerna ha skjutit honom död på stället, men då hade
jag gått miste om bästa delen af nöjet, att låta honom draga
mig omkring i vattnet. Och om han blifvit min öfverman
och dragit mig djupare ner än jag ville komma, hade jag
alltid haft den utvägen att släppa linan. Men sådant har
aldrig händt mig. Dessutom kan jag också lära er något,
som ni kanske icke vet, att tranen aldrig blir så klar och
ren, som när djuret sjelft får arbeta blodet ur kroppen.»
Den hurtige frispråkande skytten såg sig nu litet
omkring i det nya sällskapet; och hans ögon fiästades med ett
fritt, gladt uttryck på den täcka Gabriella, som med stor
förvåning af hört alla de kunskaper jägaren utvecklade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
