Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände sig om att se efter honom, hade han stannat på cn
af de högsta klipporna, hvarifrån han till slutligt afeked svängde
sin sälskins-mössa öfver hufvudet.
Då flickan åter trippat öfver landgången till sin fars båt,
fann hon der en betydlig förändring. Haraldsson var vresig.
Anton satt ihopkrupen i en vrå utan att se upp, och tyd*
’ ligen var all glädje förbi. Missnöjd såg Gabriella sig
omkring. »Hvart fara vi nu?» frågade hon och drog otåligt
fadern, som ej gaf akt på hennes ord, i rockärmen.
»Hem!» svarade Haraldsson med en röst, hvarvidhans
klemade älskling icke var synnerligt van. Men Gabriellas
mod kufvades icke så lätt: hon lät ej afspisa sig, utan
frågade hvarföre man skulle resa hem, då ännu ingen sälhund
var skjuten och icke mer än en holme besökt.
»Det är nog för i dag — en annan gång reser jag
ensam på skytteriet. När en har qvinfolk och fånar med
sig, går det på tok. Jag sade, när vi reste ut, att I skulle
låta bli att sladdra om så’na saker som klokt folk tiger
med.»
Då Gabriella märkte, att det blef allvar af med
hemresan, gret hon af smärta öfver det stora missödet att se sig
bedragen på en hel dags nöje. Barnasinnet tog ut sin rätt,
men hon hemtade sig likväl snart nog och sade då htet
för-trytsamt: »Så skall jag nog resa, när Arve Arnman
kommer med sin båt, och det blir rätt snart!»
»Hvad för slag — skall den göken komma till
Tistelön?» Och Haraldsson, som trodde, att Erika bjudit honom,
gaf denna ett par ögon, som skulle hafva skrämt hvarje
annan qvinna. Men Erika svarade med mycken värdighet: »Om
han kommer, det jag likväl icke hört omtalas, skall han bli
bemött med höflighet liksom andra gäster, dem jag i min
mans frånvaro mottager.»
Haraldsson teg, men hans kropp darrade af vrede,
emedan han icke vågade qväsa Erika såsom han önskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
