Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde kapitlet.
Döm ajelf livad dig år snndt, följ det och jfcfVa alla.
Q. Q. Adlerbeih.
»’Är vinden knapp, får man lovera’», plägade salig far
säga — kom i håg det, min son! I främmande mans hus
få främmande mans barn icke anse sig hemma.
Tullförvaltarn är visst en öfvermåttan hederlig och präktig man, men
du är icke hos de dina: staden är icke det lilla fiskläget.
Du får lära dig att fördraga mycket och minnas, att andra
också måste ha fördrag med dig. Och, som sagdt: ’är
vinden knapp, får du lovera!’»
»Ja, det är ett godt ordspråk!» svarade Arve och tryckte
vänligt den hand, som omslöt hans. »Jag tänker också taga
det till rättesnöre och icke tappa modet vid första stöten.
Det värsta blir skilsmessan från hemmet. Jag är just icke
blödig af mig, men jag tror icke, att mången pojke, som ger
sig ut i verlden, skiljes från en så öm mor som min.»
I Arves röst Jåg en rörelse, som rikt belönade alla
gumman Ammans omsorger och bekymmer för sin enfödde.
»Herren är mägtig i de svaga!» sade hon andäktigt. »Om
jag kan bära skilsmessan, Arve, så kan du det lättare. Du
är en man och har utomdess godt att påbrås.»
»Det är sant, och med Guds hjelp skall jag ej
van-slägtas. Men alltsammans är ännu så nytt, att jag icke
rig-tigt hunnit samla mig. Då jag kom hem, tänkte jag icke
på någon annan resa än att endera dagen göra ett viftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
