Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilken då?» frågade Arve förundrad.
»Mensklighetens, min käre son! Du bör väl tro, att
om någonting förmådde din far att blunda för sin pligt, var
det endast den.»
Arve syntes icke fullt belåten, men han hade alltid varit
van att betrakta sin fars handlingar med den djupaste
vördnad. Han vågade således icke komma fram med sina tankar.
Fru Katrina var likväl tillräckligt skarpsinnig att märka huru
det stod till. »Ungdomens öfvermod qväses af erfarenheten,
lita du på det, min gosse!» sade hon allvarligt och höjde
straffande sitt finger mot den tviflande.
»Är det då öfvermod att tro, det ingenting kan förmå
mig att afvika från mina skyldigheter?» frågade Arve,
undfallande för moderns förebrående blick.
»Ja, det är det, och syndigt öfvermod till på köpet.
Salig far hade ännu ett ordspråk, som jag lagt på minnet,
och det kan du också göra: ’Kasta icke små stenar åt vår
Herre, ty han kastar då stora igen!’ Jaha, min käre Arve, lägg
det på minnet, och våga aldrig i dina tankar tvifla på att
din far höll sig vid rätta vägen! Blott en gång, en enda
gång under hela lifvet, gjorde han ett afsteg från sin
tjenste-pligt, och det hoppas jag med Guds hjelp, att vår Herre hållit
honom räkning för.»
»Nå, men säg hvad det var, mor! Kanske finner jag
då också, att jag icke kunde ha gjort annorlunda.»
»Nu talar du som du bör, barn, så skall det vara...
Skryt aldrig med krafterna, innan du pröfvat huru långt de
nå till! Det är klokare att handla än att tala; och för att nu
visa dig, att äfven den, som är mest nitisk i tjensten, kan
fela, så skall jag tala om för dig huru det var med salig
far den gången han satt i klämman.»
Och fru Katrina tog en pris ur sin snusdosa, satte
sig i fars länstol och förtäljde:
»Jo, ser du, på den tiden vi hade vår station i H.» —
gumman Amman talade vanligen om sig och sin gubbe i
pluralis — »bodde der en köpman, som hette Karlmark.
Rosen på Tistelön, I. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
