Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’tillställningar’, det vill säga, att huset vändes upp och ned,
måste ’småherrarna1 stå på tå och räcka alla händer till
hjelp. Men sådant flesk är icke min likör. Sköt du dina
göromål om dagen, min gosse, och sök dig om aftonen en
förnuftig förströelse! Vankas den inom hus, i hyggligt
umgänge, så är det väl. Gå annars ut och rör på dig, eller
förnöj dig på din kammare med läsningen af en god bok.
Framför allt undvik dåligt sällskap, personer af tvetydig
karakter och sky som pesten alla förtroende-befattningar inom
hus, hvilka ge ditt husbondefolk och, ännu värre, främmande,
anledning att betrakta dig som en tjenare!»
»Men, gud bevars», utbrast gumman Arnman otåligt,
»det är ju pura högmodet bror inplantar hos pojken!
Verl-den och fåfängan ge frestelser dertill nog ändå utan att bror,
som är en klok och erfaren man, skall utpeka vägen för
honom.»
»Nej, fru syster, jag uppmanar honom visst icke till
något så syndigt och dåligt som högmodet. Här är enda8t
fråga om en viss aktning, som en hvar är skyldig sig sjelf
och som han bör veta ingifva andra genom sitt uppförande.
Man kan vara välvillig och tjenstaktig, mera än någon
tjenare förmår, när man lefver bland sina likar, men nu
kommer Arve i ett främmande läge, der det just blir konsten,
hufvudsaken menar jag, att hvarken ödmjuka sig för
mycket eller för litet. Kortligen: en yngling, hvilken är borta
på sådana vilkor och derföre i det närmaste beror af andras
godtycke, skall visserligen alltid ha detta i tankarne, men i
sitt väsende, fru syster, får han icke visa sig som en mes,
hvilken säger jaha och mjuka tjenare till hvart ord af sin
förman eller, ännu värre, förmans fru. Så obetydlig hans
plats än är, skall han likväl veta skicka sig på ett sätt,
som öfvertygar dem han lefver med, att också han har sitt
värde och att han uppfostras till statens tjenare, icke till
husets.»
»Gud förlåte bror, att bror talar så! Arve har af
naturen en styf nacke. Nu tänker jag han icke lar veta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
