Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon är bra besynnerlig, denna kedja, som
sammanbinder menniskor och mellan dem skapar förhållanden, hvilka
det sedan blir en pligt att vörda. Jag en — s hustru,
beder dagligen Gud för honom, som hvar och en skulle....
om han kände.... Men jag är hans: mitt lif är en lång
bönesuck att återföra den ångerfulle till Faderns tron. Och
vinner jag detta stora mål — tröstande englar hviska ofta
i mitt betryckta hjerta, att det redan är vunnet — då vill
jag icke klaga, icke knota, icke sörja öfver, att jag så ensam
blifvit satt hit i verlden. Ty säkert hade jag ej under andra
förhållanden velat eller kunnat offra mig till försoning för
en främlings skuld. Det förefaller mig ibland som om mitt kall
på jorden vore stort; och en djup känsla ilar genom hjertat,
då jag tänker på det ansvar, jag åtagit mig, att lefva bland
dessa menniskor, att uppfostra, leda och till det goda dana
den moderlösa varelse, jag mottagit. Säkerligen kan endast
han, som är mägtig i de svaga, glfva mig kraft att modigt
fortsätta min bana och att uträtta något för dem, bland hvilka
han satt mig.».....
»Sorgens hemsökelser.
Då lifvet kännes mörkt och tungt, har jag min tröst i
vissheten, att pröfningen är nödvändig.
Väl känner jag, att det skulle göra mig lycklig, om Gud
gåfve mig en varelse, hvilken nämde mig med det ljufva
namnet moder, hvarefter jag förgäfves längtat. Då vore
jag ej mera ensam: det starkaste och heligaste band
sam-manhölle mig då med ett annat väsende — men vore det
också nyttigt? Jag frågar mig om jag kunde bereda detta
barn den sällhet jag ville skänka det. Skulle det ej en gång,
då tiden och förnuftet undanröjt barndomens lyckliga
okunnighet, rodna och sörja öfver den, som det enligt naturens
bud borde vörda? Och skulle det finnas något straff
jemför-ligt med det att höra sonen afsky sin far, kanske förebrå
för-äldrarne lifvets bittra gåfva? Nej, hellre än detta vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
