Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde dig godt. Du har ej sett något annat än Tistelön
och Marstrand.»
»Åh jo, Erika», sade han med ett eget uttryck, »jag har
sett Patemoster-skären, och det minnet har jag ännu godt af.»
»Tala icke om det, som så länge slumrat i glömskal»
bad Erika, utan att likväl kunna återhålla en rysning. »Låt
oss i stället tala om din framtid, Anton... Hvad skall det
blifva af dig?»
»Detsamma som nu — jag sitter här och flätar mina
kransar och metar ibland, men icke så gema, för jag är
alltid rädd att få upp menniskoben.»
»Alltid talar du så hemskt och gåtlikt! Du envisas att
fast-hålla din själ vid de händelser, du i din barndom upplefde . . .
Men jag försäkrar dig, Anton, att du begår en svår synd
derigenom, att du icke vill arbeta dig upp ur detta
onaturliga tillstånd. Tror du väl, att Gud gifvit dig en odödlig
själ, på det att du skall förfara med den liksom med ett
liflöst ting, det du kan kasta bort efter behag? Du har en
gång att ansvara för det du i overksamhet förspilt ditt lif.»
»Det blir icke på mitt ansvar» . .. sade Anton med ett
kraftfullare uttryck i sin röst än han någonsin brukat. »Jag
är säker, Erika, att de, som bragt mitt hufvud i oordning,
äfven få stå till svars på domedag för det pund, som hos
mig blifvit förspildt.»
»Gud hjelpe dem — de hafva skuld nog ändå!»
svarade den skakade qvinnan. »Men det tror jag, Anton, att
du sjelf får svara för de krafter, du kunnat begagna. Det
var som barn din sinnesförvirring egde rum, och nu är det
blott din inbillning och din envishet, som kommer dig att tro,
det du icke är fri derifrån.»
»Jag vet nog bäst sjelf hur det står till i min hjerna,
fastän jag kan tala så klokt som någon annan, då den ej
brinner som den ibland gör... Men säg mig hvarföre far
mot min vilja släpade mig ned i båten, då han (skytten
du mins) drog upp sälhunden — månne det var för ro
skull det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
