- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
133

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vän, har han aldrig sett ett bättre fruntimmer? Detta var
vår hushållerska, jungfru Stina.»

»Jag ber om förlåtelse!» sade jag och ämade just börja
på nytt samma kapitel, jag nyss slutat för hushållerskan,
men frun afbröt mig med den försäkran, att hon redan hört
alltsammans och att det var godt och väl ändå. Efter ett
så snöpligt affärdande hade jag ej mera att tillägga, utan
höll mig alldeles tyst, till dess hon frågade om jag kanske
vore hungrig.

Jag hade redan ätit frukost om bord, men för att få
något att beställa, tackade jag och fick nu på en vink följa
med min patronessa in i ett annat rum, der på en skänk
någon kall mat var framsatt, hvilken jag i det närmaste åt
upp, endast i brist på annan sysselsättning.

»Nu skall Arnman få gå upp och se på sin kammare!»
yttrade tullförvalterskan, mycket vänligare, sedan jag bugat
mig efter frukosten. »Det är ett litet snyggt och gladt rum,
och på det Amman som främling icke skall ha för ensligt,
har jag låtit sätta dit lille Larses säng. Lars är en liten
munter och älskvärd gosse, just en rustibus, som skall roa
Amman.»

Nu föll mig strax i tankame farbror Pers beskrifning
på min patronessa och äfven hans råd, men här var icke
annat att göra än att tacka för det nöje, jag skulle få
genom lille Larses sällskap. Pojken är nemligen enda barnet
och fruns afgud.

»Ja, nog blir det ett nöje, derom är jag säker»,
återtog min patronessa i lika blid ton, »men så blir det allt en
smula besvär också. Jag hoppas dock, att Amman nog
kommer att hålla af Lars för mycket att göra afseende
der-på. Han är htet ostyrig om morgname, när han skall
klädas på för att gå till skolan, men det kommer deraf, att
pig-slynoma aldrig ha några manér med barn. En förnuftig
och vänlig behandling är alltid erforderlig; och jag är viss om,
att Amman vill obligera mig genom att om morgname kasta
ett öga på honom och se efter, att han är rigtigt kammad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free