Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man är på klubben,’ (nu väntades han hvarje minut) ’så
skall jag tala med dig!’ Och som mor nu finner af det
följande, har jag redan godt väderkorn om de husliga
»små-jagterna» — jag kan ej bättre kalja dem . . . Tullförvaltarens
inträde gjorde slut på saken för denna gång; och som jag
redan förut haft tillfälle att märka det han, långtifrån att
hålla med, när det är klagomål i fråga, snarare litet smått
gycklar med fruns svaghet för gossen, var detta väl orsaken,
att hon icke ville nämna något förrän de blefvo allena.
Om aftonen dröjde jag i det längsta qvar på
tullkammaren, emedan jag hade en viss ledsam aning om, att något
väntade mig. Men då det var matdags, måste jag hem.
Nu är ordningen den, att herrn, då det icke är främmande,
vanligen sitter på klubben om aftonen och spelar sin vira
och kommer sent hem, hvarföre frun, Lars, gamle
tullskrif-y varen Brostedt och jag äta ensamma. Denna afton gick
det sin gilla gång. Sedan vi stigit upp från bordet bugade
sig gubben Brostedt som vanligt. Han tackar alltid för
maten och tar afsked i en och samma bock. Jag gjorde på
samma sätt, i förhoppning att få smyga mig ut med
Brostedt, men deraf blef ingenting. »Jag har några ord att
tala vid Arnman!» sade frun, hvarvid hon satte på sig en
min, som icke var att leka med.
Antingen jag ville eller ej, måste jag bli qvar. När
bordet var afdukadt, satte frun sig i soffan. Nu
framropades äfven Lars, och der måste jag som en skolpojke stå
framför henne med lille Lars bredvid mig till åklagare.
»Min käre Amman», började hon och såg ganska strängt
på mig, »jag märkte, att han upptog onådigt, det jag i går
afton lät honom äta vid smörgåsbordet, men att jag gjorde
det, skedde för Ammans eget bästa. Min man har sagt mig,
att han hållit mycket af Arnmans föräldrar — rätt
hederligt folk, hvarom jag hört ganska godt — och han har
der-före bedt mig taga en särdeles vård om Arnman, hvilket
jag ock gör derigenom, att jag, när så påfordras, qväser den
lilla fallenhet för högmod, som jag med ledsnad märkt hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
