- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
140

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framdraga dem som hon undvek att nämna om Larses, och
det förtröt mig så mycket, att jag med största möda styrde
min tunga till ett anständigt och lugnt svar. »Jag ville
förhöra Lars hans lexor i dag som vanligt», sade jag, »men
han vet väl bäst sjelf, att han fornötte tiden med
motsägelser, i stället för att läsa eller höra på livad jag sade honom.»

»Inga ursäkter, om jag får be!» afbröt frun, och
hennes ögon rigtigt blixtrade. »Lars, min gosse, var det ej så
att Arnman icke brydde sig om dig i morse?»

»Jo mamma, han sa, att jag tröttar ut honom.»

»Ja, med motsägelser!» inföll jag.

»Nog!» återtog patronessan. »Saken är klar och ber
höfver icke advoceras... Hur såg Lars dessutom ut, då
han kom ned i dag, med dun i håret, skjortkragen på sned
och utan näsduk som vanligt!»

Då förgick mig tålamodet. Jag glömde fars ordspråk,
som mor lade mig på hjertat, att ’är vinden knapp, får man
lovera, och sköt fram med fulla segel, hvilket mor icke får
undra på, ty sinnet fylde dem.

»Jag vet icke», sade jag och kände, att jag icke
allenast var röd i synen som en kokt hummer, utan äfven att
jag tog en ton, som smakade litet af farbror Pers råd, »om
det är min egentliga befattning här att vara Larses lärare
och kammartjenare. Enligt brefvet från tullförvaltaren, trodde
jag, att min plats egentligen var på tullkammaren.»

»Akta sig, Arnman!» var allt hvad frun svarade på
min djerfhet. Derefter vinkade hon både till mig och Lars
att aflägsna oss.

Efter denna afton tillstår jag, att jag icke särdeles brytt
mig om min lärjunge, och jag ärnar ingalunda heller göra
det, förrän frun ger mig ett godt ord, hvilket hittills likväl
icke skett.. .

Men det är tid att tala något om husets öfriga
befolkning, ehuru frun och Lars egentligen utgöra
hufvudperso-nerna. Patron sjelf är en hjertans god och hederlig karl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free