Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjuttonde kapitlet.
........Mingen storm förut
Den djerfve seglarn lyckligt pröfvat.
Men denna — store Gud — förskräckliga minut
Mast, segel, tåg förstörs, och hela skrorvets slut
Få klippan, dit det vroks, man väntar oförtöfvadt.
F. M. Franzén.
Något öfver tre år efter vårt sista besök på Tistelön finna
vi, sent under en stormig afton i början ^f december, dess
innevånare församlade omkring qvällsbrasan i det dagliga
rummet.
Erika och den snart sextonåriga, i frisk fägring
blomstrande Gabriella sutto tysta vid sina arbeten. Anton hade
krupit in i en vrå vid spisen, der han halfslumrade, stödd
mot muren, medan Birger och Haraldsson, rökande sina
pipor och lyssnande efter ovädrets skärande toner, vandrade
fåordiga af och an på golfvet.
Aftonbordet var länge sedan afdukadt, och Erika hade
redan ett par gånger skjutit på stolen; men en rullande orkan,
som åter svepte förbi fönstren och skakade dem i sina
fog-ningar, kom henne att å nyo trycka sig ned. Det föreföll
henne så ovanligt hemskt och ödsligt, att hon nästan fruktade
den minsta förändring i sina egna rörelser.
Men icke blott på Erikas, utan äfven på männens
storm-vanda sinnen tycktes denna aftons mörker hafva lägrat sig
med en viss hemskhet. Det var liksom den uppretade
naturen här utöfvat sin underbara förmåga öfVer menniskohjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
