Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hans räkning skulle vara, men rortaljan sprang; och
då fartyget vände sidan till, bräcktes stormasten och gick
öfver bord. Vi måste nu kapa, men när hon hvarken lydde
styret eller mera kunde berga sig för störtsjöame, böljade
vi drifva, I solnedgången stötte vi på. Vid första stöten
gick också fockmasten samma väg som den andra. När vi
kastade däckslasten i sjön, blef storbåten lösryckt och åkte
ned på babordsrelingen, så att vi hade lätt att få den i sjön,
då skutan gjorde en öfverhalning. Till all lycka hade kocken
surrat fånglinan om spelet, så att båten icke gick ifrån oss.
Fartyget begynte genast att hugga och bröt sönder bogen.
Vi försökte väl att fira ut ett ankare akterut, men sjön körde
oss allt högre upp på grundet, och hon arbetade hela
botten i stycken. Då ropade styrman, att vi skulle lemna
vraket och berga oss i storbåten. ’Ja, så får ni gå/ sade
kapten, ’men jag blir qvar så länge här fins en planka i
behåll’ ... Herrskapet må veta, att min kapten är en
karle-karl, han!» afbröt Petter Lindgren sig sjelf med en viss
stolthet. »Jag tror ej, att många likar till Caile Rosenberg gå
på svenskt däck. Visst sparar han icke på daggen, men
så kan han också segla; och när han tar in ett ref, då
blåser det värre än sjelfva hin!»
»Den här gången tyckes han ha gjort klokast, om han
refvat i tid!» inföll Haraldsson.
»Ja, i dag hade vi refvat!» fortsatte Petter Lindgren.
»Vi hade alla segel fast, utom förmärs, och det var
botten-refvadt. Men se, när skutans timme är slagen, då hjelper
hvarken ref eller manöver. Det var förbi med vår vackra
skonare. Aldrig trodde vi, att de fördömda
Patemoster-skären skulle bryta nosen af Tre Systrar.»
Den djupa suck, som tanken på Patemoster-skären
af-pressade skeppsgossen, fann ett genljud i Antons bröst. En
ryckning ilade genom hela hans kropp, men han teg och
lyssnade blott liksom de öfriga på Petter Lindgrens
okonstlade berättelse.
Rosen på Tistelön. I.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
