Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh fasa. Hans själ var synbart skakad af de minnen, som
skeppsgossens berättelse framkallat. Tiden bredde väl ett
ytligt lugn öfver den stackars ynglingens inre strider, men i
hans ögon lästes alltid en stilla sinnesförvirring, hvilken
likväl nu icke mera oroade någon.
Haraldsson och Birger stodo på bryggan och stirrade
ut i den stormiga natten. Det brakade och tjöt omkring dem
och det salta skummet yrde i hvirflar öfver sjelfva den
klippiga ön, på hvars läsida de stodo.
Endast en kännareblick kunde här finna, att Birgers galeas
låg qvar på sitt gämla ställe och att den för säkra ankare
på god grund gerna kunde rida ut en storm sådan som af
värsta slaget vankas i bohuslänska skärgården. Med
uppmärksamhet betraktade Birger de fina vaggande konturerna
af sitt fartygs tackling, der det för hans skärpta blick
framskymtade mellan töcken-massorna. Ett mindre öfvadt öga
hade ej kunnat urskilja det ringaste af den symmetriska
tåg-väfnaden.
Sedan de båda männen öfvertygat sig om, att allt stod
väl till vid deras egen strand, återvände de under djup tystnad.
Ingendera syntes hugad att meddela sig åt den andre. De
hade visserligen alltid varit fåordiga, men fordom möttes
deras tankar och beslut i handlingar. Nu var det annorlunda.
De fortforo väl att lefva tillsammans, men i grunden mera
skilda, än om stora haf legat emellan dem.
Hade lusten efter den fordna rofgirigheten och hågen på
vilda äfventyr någon gång återvaknat i den gamles bröst, så
måste han likväl med våld qväfva den, ty han visste, att i
sonens själ hvarje tanke på det förflutna öfverdådiga
lefver-net endast väckte afsky. En omedveten suck öfver
Haraldssons läppar innehöll kan hända en afskedshelsning till de mörka
bragder, hvaraf hans syndiga lif kunde skryta.
Efter en sömnlös och orolig natt sågo ändtligen Tistelöns
invånare den gråa dag-randen skymta fram vid horisonten.
Stormen hade visserligen saktat af, men det blåste ännu
tillräckligt för att göra det tilltänkta förehafvandet mycket osä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
