Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifsfar a. Intrycket var djupt: under den lugna ytan bodde
varma känslor. Pligten att älska hade omärkligt blifvit
hjer-tats bud, men vanan att beherska sig sjelf var hos Erika
så stor, att ingen af hennes rörelser bemärktes af Gabriella,
med hvilken hon talade lugnt och undergifvet som vanligt.
Det var blott Birger, som vid första ögonkastet såg, att
hennes hjerta klappat för honom med högre oro m vanligt.
Kan hända var det den deraf föranledda rörelsen, som kom
honom att alldeles mot sin vana omfamna sin hustru i
närvaro af främmande personer. Vare härmed hur som helst,
så stodo de nu ensamma i den mörka kammaren. Birgers
arm slöt sig om hennes lif med den nästan blyga
hängifven-het, hvarmed han älskade Erika, och villigt och kärleksfullt
lade hon sitt hufvud på hans axel.
»Jag tror nästan, att du håller af mig, Erika?» sade han
och såg henne tillitsfullt i ögat.
»Ja, Birger, det vet Gud, jag håller dig mycket kär!
Men denna stund böra vi ändå icke längre ha för oss sjelfVa:
vi måste tänka på vår gäst — hur är. det med honom?»
»Mycket bättre än jag kunde hoppas. Han håller nu
på, med biträde af den raske jungmannen, att få torra
kläder på sig. Jag skall snart hemta honom. .. Ställer Ella
frukosten i ordning?
»Ja, den är redan färdig... Ar kapten hygglig?»
»Han förekommer mig att vara en dugtig och bra karl
.. . litet barsk om bord, tror jag.»
»Och hur tycks han taga sin olycka?»
»Som en man bör: han är tystlåten deröfver.. .»
»Erika du, Anton säger, att kapten kommer in!» ropade
Gabriella i dörren. Hon trodde sig öfverraska sin svägerska
med en nyhet.
»Jag vet, jag vet! Birger går nu att hemta honom.
Skynda dig att duka, min lilla Gabriella!»
Gabriella flög som en vind till köket och från köket till
daglig-rummet. . . »Skall det vara vin?» frågade hon, men
då ingen hörde, hemtade hon på eget bevåg ett par buteljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
