- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
178

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»På sätt och vis — men utan detta onus skulle
landet, som jag tror, befinna sig sämre. Våra egna fabriker,
våra egna produkter skulle falla betydligt.»

»Det förundrar mig», inföll kaptenen, »att höra dessa
tänkesätt, der jag, för att vara upprigtig, minst väntat dem.
Men jag respekterar hvars och ens öfvertygelse. Emellertid,
hvad landet vidkommer, torde det vara oafgjordt om det ej
skulle vinna mera vid en fri in- och utförsel. Om vi t. ex.
betrakta hansestäderna, hvar finnes en mera rik och
blomstrande handel än i Hamburg? Jag kommer och reser,
köper och säljer, utan att de förbannade tullsnokame ligga
mig i hälame och jaga mig som ett lumpet villebråd. Lefve
friheten! Jag är ingen vän af tvång och pålagor.»

»Klokt taladt!» sade Haraldsson och klingade med
kaptenen.

Birger log. Han öfvertänkte för sig sjelf det olika
begrepp, som kaptenen och hans far fastade vid det farliga
lurendrejeriet. Kanhända var Birger sjelf i grund och
botten öfvertygad, att större frihet vid införseln af utländska
produkter skulle förekomma eller åtminstone betydligt hämma
det onda, som smuggleriet medför. Det är nästan icke
möjligt, att han, som haft tillfälle att se detta onda i dess
innersta rötter, ej skulle önskat dess afskaffande. Men säkert
är, att han nu bar en så djup afsky för all oloflig handel,
att han, efter den förfarliga händelsen med tulljakten, skydde
den som pesten och högst ogema inlät sig i samtal om
detta ämne. Birger hade för öfrigt uppnått den ålder, då
mannen visligen behåller för sig sjelf sina tankar, synnerligt
i ämnen, som röra staten, eller åtminstone yttrar dem med
en viss försigtighet. Rosenberg deremot, ung och varm,
älskade ej denna mannaålderns ofta dyrköpta egenskap; och
för att ej på något sätt såra sin gäst genom tystnad,
fortsatte han samtalet, men yttrade sig blott i allmänhet:

»Jag ser hur det är», sade kaptenen leende, »men
innan vi alldeles nedlägga ämnet, vill jag upptaga en fråga,
den jag känner mig öfvertygad, att vi måste betrakta lika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free