Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan fullt med snäckor; men nog är der ännu plats, i fall
kapten Rosenberg ville vara så god och tänka på mig, när kapten
råkar få några vackra och sällsynta.»
»Det skall jag göra: om jag också skulle slåss med sjelfva
hafsfrun om hennes prydnader, så röfvar jag en del af dem;
och när mamsell Gabriella får dem en gång i handom, så tänk
på mig, som kanske då är långt borta vid andra polen eller
himlen vete hvar!»
»Kapten ärnar då icke sjelf lemna snäckorna?» frågade
Gabriella med blyg rodnad på den friska kinden.
»Jag ville så gerna — jag kan ej säga huru gerna —
men ty värr kan man ej allt hvad man vill, i synnerhet när
man är en sådan fattig fan som jag!»
Gabriella erfor en rigtig ångest. Kaptenen talade i däg
så många motsägelser. Hon kände, att hon hade ingenting
att svara på det han sist sade. Derföre — och emedan hon
mot sin vilja kände behof att gråta — steg hon upp. »Erika
väntade säkert på henne!» Och i ögonblicket var hon borta.
Rosenbergs öga följde henne med ett blixtrande uttryck
af sårad stolthet. »Var det fruktan för en förklaring, som
jagade henne ut?» tänkte han för sig sjelf. »Hon kunde ha
sparat sig den: jag är för mycket bunden af min heder för
att följa den manande rörelsen.» Han upptog åter boken,
men på hvarje blad läste han den fråga, som ständigt
sväf-vade honom på läpparne: »Hvarföre gick hon i det
ögonblick jag gjorde både första och sista häntydningen på den
känsla, som jag ville, att hon aldrig bemärkt? Jag var en
narr», tänkte han vidare, »som ej höll min tunga i styr!»
Rosenberg kom till Tistelön utan att hafva erfarit någon
annan kärlek än den till ett vackert och väl tackladt fartyg,
men första åsynen af »Tistelöns ros» öfvertygade honom,
oak-tadt alla de kropps- och själslidanden, han då utstod, att
äf-ven andra föremål än fartyg kunna vara värdiga att tilldraga
sig en ung och rask skeppares uppmärksamhet.
Intrycket hade emellertid kanske icke blifvit så djupt, om han ej
dagligen haft tillfälle att göra den erfarenheten, att ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
