Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, att Gabriella, äfven för en man, som hade rikedom att
bjuda, skulle utgöra en ädel perla. Men, ser du, jag
menade med heder mitt eget medvetande, hvilket tydligen sade,
att jag icke borde locka till mig en flickas kärlek, åt
hvilken jag ej kunde säga: ’Vill du dela med mig det jag eger,
äfven om det vore aldrig så litet?’ Ty jag har hört, att
kärleken, då den är ömsesidig, kan förbise en hel hop. Men
när jag nu icke har det ringaste att dela med mig, utan
tvärt om är skyldig för rocken på kroppen, tänker jag, att det
är bäst att sätta alla segel till för att komma undan, innan
man blir tvungen att stryka flagg.»
»Du är en underlig menniska», sade Birger, försonad
genom kaptenens yttrade grannlagenhet, den han likväl
ansåg lätt att undanrödja, »rätt underlig! Du vet ju, att far,
hos hvilken du står så väl, har förmögenhet nog att låta
dig bygga både ett och två fartyg: det blir Elias hemgift.
Res sedan med Gud och hustru hvart du behagar! Jag och
Erika ha redan sagt till hvarandra, att vi ej kunna önska
Gabriella en bättre man, ehuru vi visserligen, i anseende till
hennes ungdom, önskade, att bröllopet ej ännu firades på
ett par år.»
En rörelse af obeskriflig lycksalighet trängde, vid
utsig-ten till ett sådant lif, genom den raske sjömannens hjerta.
Gabriella som hustru, medföljande honom på hans eget
fartyg! Frestelsen var mägtig, nästan för mägtig att kunna
besegras, men hastigt invände stoltheten: »Hur har denna
eganderätt tillkommit — är den planka, du står på, frukten
af egen verksamhet och flit? Ty värr icke!»
Och nu var verkan af Birgers präktiga framställning
förbi. Rosenberg tillhörde det slag af menniskor, hvilka, för
att vidhänga en föresats, äro i stånd att försaka sin egen
lycka och stå sig sjelfva i ljuset. Sjelf skulle han skapa
sin framtid och sin sällhet, annars var den ej värd något;
och för en nyck, en inbillad hederssak kunde han uppoffra
den önskan, som låg hans hjerta närmast.
Rosen pä Tistelön, T.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
