Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kunde icke antaga det, emedan galeasen är för liten för
hans verksamhet.» *
En stark rodnad på Gabriellas kind tydde för den
uppmärksamma Erika det tysta, men vältaliga språket af sårad
sjelfkänsla; och säkerligen var i denna stund förtrytelsen den
öfvervägande rörelsen inom den unga flickans sinne. Då
Rosenberg bestämdt afslog att stanna qvar eller hädanefter »resa»
från Tistelön, visade han, att han icke satte värde på att
vistas der; och man borde således hvarken söka öfvertala
honom dertill eller visa hur smärtsamt hans afelag varit.
Något ditåt tänkte Gabriella, men hennes ovänliga sinnesstämning
ändrades litet, då Erika sade:
»Nästa år deremot, då Birger får skonerten färdig, den
han nu tänker börja på, kommer Rosenberg tillbaka. Det är
så godt som afgjordt, att han skall föra den ... Och nu, min
Gabriella, torka bort tårarne och kom i håg, att det icke är
bra, att männen få se det vi äro svaga 1 En qvinna kan
aldrig för tidigt vänja sig vid sjelfbeherskning: den kommer henne
alltid väl till pass och medför dessutom den förmånen, att
att vi bli mera aktade och älskade derigenom, att vi med lugn
och tålamod bära försakelser, hvilka kosta svåra strider äfven
för männen, som böra vara starkare.»
Utan att alvakta svar gick Erika ned; men då det högst
sällan hände, att hon gaf råd, ännu mindre predikade — ty
Erika uppfostrade sin älskling mest genom föredöme och
handlingar — så gjorde dessa råd, då de någon gång inträffade,
så mycket fördelaktigare verkan. Detta blef äfven nu fallet.
Så snart Gabriella såg sig ensam, gick hon fram till spegeln,
och hon häpnade sjelf öfver att några timmars oro så kunnat
vanställa hennes ansigte.
»Nej, det skall han slippa att se!» sade hon med den
lilla förtrytelsens ton, som karakteriserar unga flickor, hvar
de nu ock må lefva. »Erika har rätt... hon har sett mera
af verlden och vet huru det bör vara. Ingen får se henne
gråta, och jag har likväl märkt, att hon ibland gjort det, då
hon varit inne i hörn-kammarn. Men hvad har jag att gråta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
