- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
199

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för — om han vill resa, så hvem kan hjelpa det?» Och
den stackars Gabriella, som ännu icke rigtigt fattade hvad
Erikas sjelfbeherskning innebar, började att trotsa sitt
upproriska hjerta och sålunda bringa det till tystnad.

Derefter uppenbarade sig i god ordning den gamla
konsten att tvätta ögonen med kallt vatten och att framfor
spegeln bemöda sig att antaga en leende och likgiltig uppsyn.
Det är förvånande huru fort äfven en liten oskyldig
skärgårdsflicka — endast bekant med klipporna på sin ö och de få
resande, hvilka stundom besökt den — kan uppfostras, då
kärleken börjar åtaga sig lektionerna. Hundratals saker,
hvar-om hon aldrig drömt, framställa sig sjelfmant. Hon lär sig
lätt förstå dessa små i verkligheten oskyldiga konstgrepp,
hvilka först då urarta till behagsjukans högre grader, när det
unga sinnet antingen af naturen är behäftadt med fåfänga eller
genom smicker insugit den.

Intetdera var fallet med Gabriella, och derför hade hon
att tacka Erikas förnuftiga uppfostran, der ej något
förekommit, som prisade skönhetens tillfälliga gåfva. Den vackra
benämningen »Tistelöns ros» hade hon aldrig öfvertänkt. Hon
ansåg den såsom bibehållen genom vana från hennes
barndom och att deruti låg ingenting smickrande.

Det var dessutom ännu en sak, som bevarade Gabriella
från fåfänga, nemligen att hon saknade tillfälle till
jemförel-ser. Hon gjorde visserligen under de senare åren hvarje
sommar en resa med Erika till Göteborg, men hennes sinnen
voro då så fullt upptagna med att betrakta stadens
märkligheter, bodarnes rikedom och det lifliga folkvimlet, att hon
alls icke kom att fasta sig vid fruntimrens utseende.
Således, om anlag till detta fel än funnits, hade det ej hunnit
rotfästa sig eller skada den moraliska skönheten i hennes
unga och lättböjliga sinne. Men tiden för hjertats första
uppvaknande hade kommit och med den hela för- och eftertruppen
af nya känslor, nya tankar och till och med nya begrepp.

»Icke kan jag ha den här ptäcka halsduken!» sade vår
unga hjeltinna för sig sjelf och märkte för första gången, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free