Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är så oroligt i hafvet att bo:
De äro så många, som öfver oss ro.»
Och ynglingens hufvud nedsjönk på bröstet. Ett djupt
tungt andedrag smög öfver läpparne, hvilka nu tystnat.
»Drömmer du, söte Anton?» frågade Gabriella ängslig
. .. »Hvad går åt dig? Sjung aldrig mera den stygga visan
och tänk ej på necken — han har det kanske icke så illa.»
»Mycket värre, mycket värre!» svarade Anton med ett
sällsamt uttryck i rösten.
»Mycket värre säger du — huru vet du det, käre
Anton?»
»Skulle jag icke veta det... Låt mig vara!» och han
bortsköt Gabriella och såg på henne med en blick, som
förrådde ovanlig sinnesförvirring. Han strök med handen öfver
pannan, liksom han bemödat sig att ordna sina tankar, men
de lågo dunkla och bundna, och den stackars Antons
hufvud svindlade under inflytelsen af de underliga
föreställningar, hvilka stundom hemsökte honom.
Gabriella stod stum. Men nyfikenheten besegrade
fruktan. »Huru kan du veta, Anton, säg mig hur du vet, att
det är så illa med den arme necken?»
»Du plågar mig!» svarade han i nästan jemrande ton.
»Jag har ej sagt det för någon, men efter du ser så på
mig, skall du få veta, att jag utrönt huru jag blef bortbytt
vid min födelse. Jag är icke Anton — det är han, som
klagar der nere — jag är necken, som klagar här uppe för
det jag blifvit dömd att vara skild från min fader och min
moder, de blå böljorna. Men det är en stor, stor synd, som
skiljer mig från dem; och innan den är rentvättad, får jag
ej återvända.»
»Min stackars, stackars Anton!» klagade Gabriella
deltagande. »Du är nu åter sjuk.. . ditt hufvud brinner.»
»Ja, Ella, det brinner förskräckligt derinne — så gör
det nästan alltid, fast ni ingenting märker. Men bry dig ej
derom, du, och tala ej om för någon hvad jag förtrott digl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
