Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skulle då åter säga, att jag vore fånig, och du ser nog,
att jag är klok och stilla.»
»Men dina inbillningar, Anton! Necken fins ju
egentligen icke. Historien om honom, liksom om elfvorna och
hafsjungfrun, är bara folksägner. Både Erika och Rosenberg
påstå, att det är så, och jag tror så med.»
»Tro hvad du vill, men det är inga inbillningar, utan
rena sanningen. Men var ej rädd för mig för det att jag
är necken, och inbilla dig ej, att jag utan lof återvänder till
mitt hem! Nej, jag skall först fullborda något, och kan jag
ej det, så får jag gå här och lida i evighet.. . Men trösta
dig, Ella, min förlossning kommer väl en gång; och kommer
den ej, så är det blott för din skull jag försakar den.»
Nu ryste Gabriella. Hon förstod att en smärtsam
sinnesförvirring herskade inom broderns själ, och ändå talade
han så lugnt och stilla som om han varit alldeles klok. Det
inverkade djupt på den unga flickans sinne: hon kände sig
intagen af en hemsk känsla och kunde ej förklara hvarföre
hon indrog sig sjelf i Antons sjuka inbillningar. Men hon
gjorde så: hon kände, utan att hafva erfarit det, att all lycka
måste vara ovaraktig och att lifvet, som hon hittills endast
sett i ljus farg, säkert hade många mörka sidor.
»Stackars Ella», sade Anton, hvars drag efter hand
återtogo sin vanliga slappa tröghet, »jag har bedröfvat dig
... Men tala nu om kapten, så blir det bättre! Lofva mig
ändå först, att du tiger med det, jag förtrott dig, ty om du
förråder mig, kan jag aldrig mera älska dig, och då skulle
jag lida ännu mera än nu.»
»Var säker, att jag skall tiga, Anton — du vet, att jag
kan det! Men så skall du också lofva mig att slå bort dina
tokiga tankar, ty jag blir både förskräckt och bedröfvad, när
du talar så.»
»Frukta icke, att jag skall skrämma dig! Du vet nu
hvem jag är, men det blir en hemlighet mellan oss, som
vi aldrig röra på... Nå, låt mig nu veta om det icke
förefallit något mellan dig och Rosenberg?» Och strax var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
