Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den olycklige Anton med ens från sitt eget jemmerfulla öde;
alla hans sinnen tycktas spända för hvad han väntade få
höra af Gabriella.
Men hon upprepade blott hans egna ord: »Hvad menar
du — hvad skulle ha förefallit mellan mig och Rosenberg?»
»Något — icke vet jag, men jag vill veta det.»
»Jag försäkrar dig, Anton, alldeles ingentingI Han
yttrade blott i dag på morgonen några ord, som jag icke förstod.
Men jag gick min väg, för det jag blef fasligt orolig och
det ville jag icke låta honom se.»
»Jaså, nu förstår jag!» yttrade Anton med en
belåtenhet, som vittnade om att han, hvilket ej sällan hände,
kastat en redig blick öfVer verkliga förhållandet. »Birger sade,
att kapten kommer tillbaka om ett år, och så länge kan du
väl tåla dig. Du ser åtminstone, att det ej är till pengarne
han friar. Jag tycker om Rosenberg, och jag blir mycket
lugnare till sinnes, när du är hans hustru, för då är du i
säkerhet och har en beskyddare, hvad än må hända. Och
förmögenhet skall icke tryta, ty jag behöfver icke mycket, och
du vet väl, att jag en gång ej tar något med mig. Jag
lem-nar till dig den lotten, som jag kan ta ut. Men först bygga
vi skonerten, och fast jag annars aldrig arbetar, vill jag då
försöka, ty skonerten blir Elias hemgift. Så mycket
begriper jag.»
Gabriella fann sig af hvad hon nu hörde nästan mera
förskräckt än af Antons föregående förtroende. Det kunde
hon anse för hvad det var: en följd af hans sinnesrubbning;
men detta hade säkerligen varit före på annat håll, innan
Anton så bestämdt kunde yttra sig deröfver. »De» —
Gabriella inskränkte sig i sin blygsamma förvirring till denna
benämning — de ha då förmodligen allesammans tänkt, att
sådant kunde hända.» Lyckligtvis besparades hon något svar
på Antons upplysningar genom den välkomna händelsen, att
Birger inträdde och strax derefter Rosenberg.
Det var alldeles skumt i rummet, och Gabriella önskade
inom sig, att Erika rätt länge måtte dröja med ljus, ty kap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
