Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— tackade jag tullförvaltaren med de bästa och hjertligaste
ord, som i öfverraskningen stodo mig till buds, men
förklarade öppet, att jag, framför alla vägar att förvärfva ett
brödstycke, älskade den min far gått och att denna gjorde mig
så mycket lyckligare, som jag då kunde hoppas att få vara
nära min goda mor och min gamle farbror Per.
»Det blir som du vill4, min käre Arve, men kom i håg,
att så präktigt det nu leker i hågen att vara egen herre på
tulljakten, har dock den tjensten flera svåra sidor än tanken
och ögat kunna genomskåda! Herren vet huru din far
slutade — det säkra är, att det skedde lika mörkt som många
andra kusttjenstemän före och efter honom.»
Häremot hade jag intet att säga: jag anförde blott min
brinnande håg, och sedan blef allt bra, och saken antogs
som afgjord. Till slut sade tullförvaltaren, att han på
sommaren beviljade mig en månads ledighet för att rjesa hem
och helsa på mor och med detsamma höra åt huru det låter,
om Mellberg har något annat i sigte, ty i fall så vore, ville
jag framför allt hafva hans tjenst.
Som jag nu för dagen var ledig från göromål, gick jag
på eftermiddagen bort till fru Karlmark. Hon och Josefina
sträfva på gamla viset. Stackars Josefina, hon har bra liten
fröjd af lifvet! Det gör mig ibland så hjertligen ondt om
henne, att jag med hvarje uppoffring skulle vilja köpa henne
någon glädje; men jag vet icke livad jag skulle hitta på,
utan att det sårade dem.
Josefina är nästan beständigt hemma. Hon har högst
fa bekanta, och dem hon eger medgifver tiden sällan att
besöka. Trots detta trällif, är hon den vänligaste varelse
under solen. Om jag någonsin får något, jag menar så pass,
att jag kunde föda någon mera än mig sjelf, tror jag nästan
att jag friade till henne, icke för det jag är kär eller tror
jag kan bli det i Josefina, men emedan jag så innerligt
håller af den stackars flickan. Hon är alldeles icke så renons
på behag, att hon icke haft sina anbud, och rätt hedrande
anbud, såsom kantorn bärstädes, en välmående man, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
