Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropat: »Det är för min skull du arbetat, till dess du
nedsjönk på sjuklägret, men jag vill också i stället arbeta för
dig hela mitt lif igenom.» Men nu gick det icke så, ty jag
kunde naturligtvis ej slippa in i det inre rummet. Då jag
~ ter kom hem, tackade jag Gud, att frestelsen icke trädde
emot mig, ty säkert hade jag då begått en dårskap, hvilken,
med så vacker grund som helst, säkerligen blifvit mig en
källa till oro och ånger. Emellertid tröstade jag mig dermed,
att jag gjorde hvad jag förmådde. Jag sade nemligen, att
tullförvaltaren sjelf skickat mig till henne med ett litet
understöd, det han dock for ingen del ville, att fru Karlmark skulle
omnämna för någon menniska, ty han hade sina skäl att icke
vilja ha det bekant.
»Ack, det tror jag hjertans gerna!» yttrade den vid
åsynen af min lilla kassa lyckliga gumman Karlmark. »Han
står nog for mycket under toffeln, den stackars tullförvaltarn,
att våga göra något utom i tysthet. Men Gud vet, att jag
icke skall nämna det minsta om hans ädelmod!fe
»Köp nu åt Josefina allt det hon behöfver», bad jag,
»ty jag är säker att, om jag emellanåt får veta hur det står
till, tullförvaltaren hjelper med hvad han kan.»
Jag återvände hem med en sorglig, men likväl säll känsla
öfver att kanske ha lindrat en olycklig mors bekymmer.
Hvilken belägenhet är väl svårare för så kalladt bättre folk än den
att nedsjunka i den djupaste fattigdom? De kunna ej tigga;
de blygas att klaga sin nöd, och det återstår för dem ej
annat än att träla, svälta, tvina bort och dö.
Med en rörelse af andakt upptog jag vid återkomsten
till mitt rum den ena skjortan efter den andra. Förmodligen
för att visa, det de verkligen voro nya, hade frun icke låtit
tvätta dem, och jag kunde således på flera ställen upptäcka,
såsom jag tyckte, droppar af tårar, och de framkallade mina
egna. Jag såg i inbillningen den fattiga Josefina under de
långa mörka nättema sitta med min skjortsöm på knät: hon
gret ’öfver sin fattigdom, sitt slaflif, och tårame droppade,
perla vid perla, ned efter den grant stickade raden i bröstet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
