Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en frisk, kry, och dugtig hustru, som icke tar verlden för tungt
och ej lägger hvarje liten sorg på sinnet. Ty Arve må prata
hvad han vill om sitt medlidande, så kan det der, som nu
är så rörande och vackert att se på afstånd, bli rätt
besvärligt i dagliga lifvet; och jag tror aldrig, att han blir lycklig,
om han ej får en hustru, skapad i samma anda som han
sjelf — eller hvad menar bror?»
»Jag menar, att fru syster nog ser klart och råder till
det bästa!» svarade löjtnanten, utmattad vid afhörandet af
det långa brefvet. Han fattade blott dunkelt den senare delen
och hade redan alldeles glömt början.
Fru Katrina märkte med tyst bekymmer den dagligen
tilltagande svagheten; och då gubben nu önskade hvila,
ledsagade hon honom sjelf in i hans kammare, jemkade kudden
i ordning, tände pipan och lemnade honom ej, förrän han
erhållit alla de små beqvämligheter, hvarvid hon vant honom.
Sedan satte gumman Arnman sig till spinnrocken, lät
Annika flytta sig närmare och under det hon utdrog den fina
tråden, hvaraf hon till nästa sommar skulle väfva lakan åt
sin käre Arve, småpratade hon med stolt tillfredställelse för
den gamla tjenarinnan om den tid, då deras ögonsten skulle
återkomma, hvilken stor och vacker karl han väl nu blifvit
och hur han icke älskade någon annan i verlden än sin mor,
gamle löjtnanten och den beskedliga Annika.
»Hvad skärgårds-mamsellema ska få stora ögon, när di
få se’n 1» anmärkte Annika med en triumf nästan lika stor
som modems.
»Ja, när de få se honom!» tilläde fru Katrina. »Men
de ska’ slippa att få någon bit af min Arve: han skall skaffa
sig en flicka, som är både fager och snäll, förmögen och god.
Det fins ingen sådan här.
»Jo men! Di säger, att Haraldssons dotter, som di
kallar rosa på Tistelön, ska’ vara så dejelig, att icke maken te’na
fins på hvarken land eller strand.
Öppna ej mun om det!» svarade fru Katrina sträf.
»Kanske är det synd, men jag tål icke det der Tistelö-herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
