Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fru Karlmark, som hvilade under den lilla kullen; och vid
bekymret för den moder- och värnlösa Josefina
sammanpressades Arves hjerta af oro. Fåfängt sökte han utgrunda
något medel, hvarigenom han kunde vara den öfvergifna till
väsentlig nytta.
Då Arve skref det i föregående kapitel meddelade
bref-vet, var det öfver Josefina han sörjde: hon var då sjuk. Men
ungdoms-blomman spirade åter fram, och efter några veckor
gick Josefina uppe. Dock snart nödgades mor och dotter
ombyta sjuk-roll; fru Karlmark neddignade på sin ofta
tår-fuktade bädd för att ej lemna den. Hela vintern och våren
arbetade Josefina och led och stred med fattigdom,
bekymmer och sjukdom. Men hennes krafter sveko ej, så länge
ännu lifsgnistan dröjde hos den älskade modern.
Vid denna tid gick Arve nästan hvarje afton till de
be-dröfvade, och under den långa bittra pröfningen lärde han rätt
känna och värdera Josefina.
Hon var ingalunda det svaga och pjunkiga väsende, som
hon tycktes vara, så länge hon ej behöfde anstränga någon
annan kraft än den fysiska. Lemnad att ensam uppehålla
och vårda en öm mor under hennes långa och trånande
sjukdom, visade Josefina genom sin ihärdighet, sin skicklighet och
sitt jemna, tåliga lynne, hvilket aldrig nedsjönk till klagan, en
sinnesstyrka, som allt närmare fastade Arve, ehuru hans
känslor aldrig antogo en varmare natur än vänskapens och den
lugna välviljans.
Medan han nu stod der på kyrkogården nedsjunken i
sina funderingar, ljöd aftonringningen öfver grafvarne, och han
tyckte, att det låg en stilla och ljuflig frid utbredd öfver hela
platsen, hvarest de grönskande sängarne lågo bäddade sida vid
sida. Torfvorna på grafven näst intill den, der Arve stod,
svälde så inbjudande. Han kunde ej afhålla sig att taga
plats på den fredliga kullen, men knappt hade han satt sig
ned, då ett lätt frasande bakom honom störde hans tankegång.
Han vände sig om, och förbi honom skymtade en svartklädd
gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
