Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
»Jaså, jag förstår, ett rendez-vous således! För alt
komma omedelbart några veckor efter moderns död, torde
det kanske vara väl tidigt. Men jag skall enskildt säga
Arnman mina tankar om den saken efter maten... Låt oss
nu gå till bords.»
Som man föreställer sig, var det icke med lätt hjerta
Arve åtlydde en kallelse, hvarefter förhöret skulle börjas.
Med en af tulltörvalterskans predikningar i sigte, åt han
aldrig med god matlust, och denna gång kände han sig
mera beklämd än vanligt, ty han fruktade att hans
patro-nessas icke allt för menniskoälskande tunga lätt genom sin
frihet kunde komma att skada den oskyldiga Josefina.
Till all lycka mildrades vresigheten af fruns lynne genom
den skrattlust hon icke kunde återhålla, då hon ansigte mot
ansigte fick se sin älsklige son, hvars ena kind genom
beröringen med spenaten fått en stor grön ros, medan den andra
företedde en strålbrytning i klar, röd färg.
»Men, Lars lille, hvad är detta här för ofog... skall
du icke låta spenaten vara till dess mamma kommer!
Och hvad i guds namn har du gjort åt dig på ena
kindbenet ... sannerligen, för Gud, tror jag icke, att det är blod
— kom hit och låt mig se!»
Men Lars visade ingen lust dertill, utan framtog
näsduken och började gnida de förrädiska tecknen af hans
ännu brukliga syltburks-visitationer. Strimmorna voro dock
för mycket intorkade att få bort utan vatten: de blefvo qvar.
Och nu kunde det icke undvikas, att mamma sjelf skulle
taga hand om saken, då det befans, att lille Lars, bara på
skämt, råkat att förvilla sig i handkammaren, hvarifrån
dessa lemningar af inbiten körsbärssylt följde honom.
»Lars», sade hon och höjde under qväfdt löje sitt
pekfinger, »du är en rigtig skälm, din krabat! Tycker du, att
det är likt något att så hushålla med mammas syltburkar?
Fy skäm ut stora kavaljern... Gå genast och tvätta dig 1»
Lars skyndade bort, och då han försvunnit, yttrade
frun:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
