Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty Josefina skall endast rådfråga sitt eget tycke. På
fiskläget, som jag många gånger beskrifvit, bor min gamla
hederliga mor och farbror Per i deras snygga stuga. Gubben
blir gammal och sjuklig, och mor behöfver således ganska
väl ett sällskap, hvaraf hon kunde hafva både nytta och
nöje. Om nu Josefina trodde det vara möjligt att trifvas
på ett så ensligt ställe, bland enkla, men goda menniskor,
ville jag under min hemmavaro tala med mor om saken.
Jag är säker, att hon, såsom jag skall framställa den, icke
säger nej.»
Vid detta öppna, vänskapsfulla förslag tycktes, i ordets
figurliga mening, en sten falla från den stackars Josefinas
hjerta. Hon hade till hälften anat, att det kunde vara något
annat, som rörde sig inom hennes unge beskyddares lifliga
hufvud, och hon hade bäfvat att komma i en förlägenhet,
kanske svårare att reda sig ur än någon af de föregående.
Hvilka de känslor än voro, som bodde inom hennes slutna bröst,
är det säkert, att hon icke önskade någonting mindre än en
förhastad förklaring af en yngling, hvars varma deltagande
ej så djupt kunde vara fästadt vid henne, att han var i
stånd att egna henne ett helt lif. Olyckan hade tidigt
utbildat Josefinas omdöme, och hennes spegel, den hon
allvarsammare rådfrågade än flickor annars göra det, hade
öfver-tygat henne, att hon icke kunde hoppas blifva bemärkt,
än mindre eftersökt. De, som visade henne välvilja, gjorde
det, såsom hon trodde, af medlidande och vänskap. Högre
sträckte sig icke heller hennes fordringar och knappt hennes
önskningar. Om det fått utseende af något mera, skulle
hon ansett det för en förvillelse, ur hvilken den bedårade
förr eller senare måst uppvakna.
Med dessa tänkesätt är det lätt begripligt, att Josefina
skattade sitt misstag lyckligt, och under det hennes blick
med hela det hjertliga uttrycket af oförstäld tacksamhet
fastades på Arve, svarade hon utan allt pryderi:
»Arnmans broderliga vänskap gör mig den enda glädje,
jag eger här i verlden, och derföre skulle jag vara bra otack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
