Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam, om jag hyste något betänkande vid ett förslag, som, i
händelse det går igenom, för mig lemnar den bästa utsigten
till ett stilla, obemärkt lif, det enda jag eftersträfvar och
det som bäst egnar sig åt mina krafter. Om derför fru
Amman icke har något emot att upptaga den fader- och
moderlösa, kan Arve vara säker, att jag med varmt nit och
dotterlig ömhet skall möta hennes önskningar och med
trogen kärlek vårda henne, i fall hon skulle bli sjuk.»
»Tack för denna försäkran, goda, kära Josefina!» sade
Arve förtröstansfullt. »Jag hoppas, att allt skall gå såsom vi
öfverenskommit, men till dess jag återkommer, måste det
för-bli en hemlighet mellan oss.»
Nödvändigheten af en sådan försigtighet insåg äfven
Josefina; och sedan begge talat en stund om mindre
personligt rörande ämnen, tog han afsked med löfte att, så snart
han återvände, underrätta henne om utgången af sin
beskickning.
Vid hemkomsten öfveraskades Arve af den icke allt för
behagliga underrättelsen, som meddelades honom af
tullförvaltaren sjelf, att frun kommit att tänka på hurusom några
veckors vistande i skärgården borde styrka Larses fysik och
på samma gång göra honom ett nöje. »Men i fall det på
något sätt skulle falla sig besvärligt eller i annor måtto
olägligt för din mor att herbergera Lars under den tid du sjelf
är hemma, kommer saken icke vidare i fråga!» tilläde
tullförvaltaren för egen räkning.
Naturligtvis nödgades Arve — ehuru han med stort
bekymmer såg sitt sköna hopp om ett fulkomligt fritt och
oberoende lif, skildt från den tråkiga mentors-befattningen, fara
bort med flyttfoglarae — likväl på det artigaste försäkra,
hvad han väl också trodde, att hans mor skulle känna sig
både lycklig och smickrad af herrskapets förtroende i
afse-ende på Lars.
»Ja, det är precis hvad jag tänkte!» inföll frun, som
kom in från nästa rum. »Det är så naturligt, min gubbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
