Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugutredje kapitlet.
.....kommer min son? Det kåns i mitt hjerta
Slå så besynnerligt. Se, huru katten vid foten af bordet
Slickar sin tass och kammar sitt skägg och borstar sin nacke:
Det betyder ju främmand’ i alla förnuftigas tanke.
F. M. Franzén.
Ur hvarje fönster på det lilla fiskläget tittade hufvud
vid hufvud då Arve, hvilken icke igenkändes af sina gamla
bekantskaper, jemte herr Lars vandrade uppåt den ojemna
stenläggningen.
»Det var nu väl aldrig fru Arnmans son, den snälla
Arve? Han ska’ vara i väntan!» sade en grannqvinna till
den andra.
»Tycker du det! Detta var rigtiga herrekarlar — kanske
kontrollörn från Göteborg eller något sådant stordjur!»
svarade den tilltalade.
Emellertid låg gumman Amman i sin goda
middagssömn och anade ej, såg ej ens i drömmen, att hennes
högsta lycka stod henne så nära. Hon visste väl, att hennes
käre Arve med det första skulle komma, men någon
bestämd dag hade hon icke för sin väntan. Och derföre
träffade Arve, då han öppnade stugdörren, blott Annika,
som gick der inne och strödde fin sand på det nyskurade
golfvet.
»God dag, gamla hjertans goda Annika . .. Jag ser,
att du pryder som fordorp stugan till dess mor vaknar!» sade
Arve och räckte henne handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
