- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
233

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin plats i detta höm, der Arve otaliga gånger stått
framför honom och afhört de omtyckta sjöhistorierna.

»Men hvad i all verlden ska vi egentligen taga oss till
här ute?» frågade Lars, som redan började finna sin resa
mindre rolig än han förestält sig den.

»Taga oss till — vi skola fiska, fara på säljagt, skjuta
sjöfoglar och ströfva omkring klipporna. Du börjar väl ej
att leds, innan du hunnit göra bekantskap med våra nöjen?»

»Åh, icke just det, men det är så underligt här ute.»

»Det ger sig nog, bara du blir van. Gå ut och slå ett
slag på stranden — der ser du strax åtskilligt, som bör
intressera en resande.»

»Ja, det är visst något att se . .. en hop brunbarkade
qvinnor, rigtiga hottentottskor med ungen på ena armen och
fisknoten på den andra . . . lurfviga pojkar, som meta upp
krabbor, och trasiga flickbarn, som ligga och vältra sig i
sanden och smörja sig med det gemena inkråmet i sälarna

— det är just något, som förtjenar att öda tid på!»

»Sämre kan den användas!» menade Arve. »Du kunde
dervid åtminstone göra den nyttiga betraktelsen, att du sjelf
kommit i ett lyckligare läge än du kanske förtjenar.
Lotterna falla olika i verlden, och det vore hårdt, om de mindre
lyckliga skulle föraktas för det att vår Herre satt dem på en
liten plats.»

»Åh, börja icke med din visdom — på den är jäg
redan uppledsen! Jag följde med dig hit för att få roligt, och
du lofvade mamma att skaffa mig så mycket jjdje du
förmådde. »

»Det gjorde jag och vill äfven hålla det efter bästa
förmåga, men det blir ej min skuld, om vi, hvad nöjena
vidkommer, äro af olika tankar. Du mins väl dessutom, att
jag äfven gaf din far ett löfte att på annat sätt ta hand om
dig. Han vill, att du äfven tänker på det nyttiga, och jag
försäkrar dig, att ingenting af hvad du ser i denna för dig
främmande omgifning är så obetydligt, att det icke kan vara
nyttigt att inhemta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free