Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde ingenting förr än med ett genomträngande skri
gossens lilja hufvud försvann under vattnet.
»Aj-ia, åj-ia, lille bror blir i sjön . . . den stygge herrn
kastade nötter dit ned och bad honom ta opp dem!»
ropade en något äldre gosse och sprang för att tillkalla modern.
Med en blick, sådan Lars ännu aldrig sett och hvaraf
han kände hela sin kropp komma i darrning, hastade Arve
förbi honom, klättrade ned på stenarne och var nästa
ögonblick i vattnet. Till all lycka kom han tidigt nog att rädda
barnet, och då den högt .skrikande modern under vilda
åtbörder uppnådde platsen, fick hon mottaga sonen
välbehållen i sina armar.
»Ack, Gud välsigne, Gud välsigne!» Den tacksamma
hustrun sträfvade att få kyssa Arves händer, men han
lösgjorde sig med en vänlig rörelse, tömde återstoden af påsens
innehåll på bergshällen och uppmanade derefter med ett kort
»kom!» den försagde Lars att följa sig.
Så hade Lars aldrig varit till mods. Hvad han i sitt
hjerta önskade att väl vara hemma hos sin söta mamma!
Men här voro ty värr alla önskningar fåfänga: han måste in
i den lilla stugan, der han nu hade sitt hem.
Hvad der inne föreföll behöfver icke nämnas. Vi vilja
blott berätta, att Arve så väl utförde sin lärarebefattning, att
Lars en timme senare, med vida mindre svårighet än man
skulle trott, i fiskarstugan hos gossens mor anhöll om
förlåtelse för sin lättsinnighet och dervid af egen god vilja
lemnade en treriksdalerssedel af den kassa, hvarmed hans
omtänksamma mor försett honom för möjligen opåräknade
behof.
Så gick första dagen, och i sin själ suckade Lars:
»Gud gifve det vore den sista!»
Emellertid blefvo de följande bättre. Lars fick vara
med om fiske och sälskytteri. Det senare] roade öfver
måttan hans ostyriga och oförvägna sinne. Han fann det innan
kort öfvervägande alla de nöjen han hittills njutit, och bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
