- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
247

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ocli den oförmodade glädjen att en stor del af dessa dagar
få vara i hans sällskap. Men aftonen före resan, då hon
med sin kära Lena som bäst var i färd att genomse sina
saker och utvälja det vackraste och förnämsta till nedpackning,
éade Lena ganska oskyldigt: »Herre gud, hvad det skall
fågna den beskedlige kapten, att mamsell Ella reser in och
helsar på honom».

»Hvad kommer åt dig», utbrast Gabriella med en liten
rynkning på näsan, som ganska tydligt förklarade hennes
misshag med Lenas frihet, »tror du eller kan du vara så
enfaldig och inbilla dig, att jag reser in för kaptens skull?»

»Herre gud, det är väl intet ondt i det!»

»Intet ondt, kära Lena, men det vore åtminstone rätt
onödigt, och nu faller det mig just in, att jag alls icke reser.»

»Ah, det är icke möjligt — den föresatsen går mamsell
Ella aldrig i land med!» försäkrade Lena.

»Icke — vi få väl se . .. Och nu kan du gema gå ned,
ty sedan ingen packning erfordras, så behöfver jag ej heller
någon hjelp.»

Nu blef Lena gråtfärdig. »Har jag väl någonsin sett
maken — jag vånnar, att jag hade varit så slug och hållit mun
på mig! Men aldrig tänkte jag att det var så farligt heller.»

»Du var slug som talade ut, Lena, klokare än jag. Men
låt mig nu få vara i fred — jag skall ensam lägga sakerna
ned igen.»

Lena gick. Men i stället att ordna de omkringströdda
klädningarne, schalarne och schaletterna, satte sig Gabriella
till rätta i sin lilla soffa. Hon ville betänka, väga och
öfver-väga. Borde hon väl gifva Rosenberg anledning att tro, det
hon kommit till Göteborg endast för hans skull, för att träffa
honom, som försmådde att stanna öfver vintern på Tistelön
och fann Birgers galeas för obetydlig? »Nej, jag tackar, det
blir ingenting af! Om det kostade sju gånger så mycket på
att vara hemma, så reser jag icke, sedan jag blifvit väckt
på den tanken, att herr kapten också kunde ha så dåraktiga
inbillningar som Lena i sin enfald.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free