Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är du ej fardig ännu, min docka?» frågade Haraldsson,
gläntande på dörren.
»Nej, pappa, det har kommit en sådan ängslan öfver
mig, att jag alls icke vill resa. Jag blir hemma, jag, och
sköter hushållet, medan Erika är borta.»
»Hvad är det för prat? Vi, som ä’ hemma, sköta nog
huset. Icke skall du ha några nycker nu, sedan du blifvit
stora, förståndiga flickan! Ena da’n är du färdig att hoppa
öfver små hus i glädjen öfver resan, och den andra har du
slagit den ur hågen. Vill du vara på det sättet, är det så
godt, att du börjar leka med dockorna igen.»
»Ja, det var just också allra bäst när jag lekte med
dem. Jag har aldrig haft så roligt som då.»
»Nu vet du icke hvad du vill, det är saken det. Men
gör dig klar — om en halftimme är Birger segelfärdig.»
»Men, pappa, jag har icke packat in någonting, och icke
har jag den minsta lust att resa, ingen smula. Låt mig vara
hemma och sköta om pappa och Anton! Pappa nekar mig ju
aldrig det jag ber.» Och Gabriella smekte och tiggde. Hon
var säker om seger.
»Jag är allt för flat, jag vet det nog, du bortskämda
barn... Se så — ge far din en kyss vackert! Det får väl
vara nu som alltid, att du skall ha din vilja fram.»
Det utgjorde en märklig företeelse, ett af naturens under,
att den hjertlöse, bistre Haraldsson till en snart sagdt
ömklig svaghet afgudade sin dotter. Men det var också den enda
milda känsla hvaraf hans jernpansrade bröst var mägtig. I
hans förhärdade egoistiska själ hade ingen gnista af ånger
in-trädt, och endast fruktan för Birger och kärleken till
Gabriella af höll honom från att på nytt fuska i det gamla
handt-verket. Eftergifven för flickans minsta önskningar, gick han nu
åter till sina göromål och lät de resande sköta sig sjelfva.
Gabriella sprang härpå ned att tala med Erika, för
hvilken hon ej vågade komma fram med den förevändningen, att
olust eller nyck höll henne hemma. Hon kände sin
svägerska för väl att räkna på, det hon under sådana omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
