Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så väl att hjelpa mig i konsten att roa gubben. Josefina är
rigtigt en bra flicka, och det hade varit min egen skada,
om jag icke tagit henne. Det föll sig också lätt nog,
emedan jag förra våren gjorde mycket större tunnbröds-bak
än jag på länge brukat, men så är det: »Det äter ingen
en annans mat».
I förtroende oss emellan säger jag ändå, att så mycket
mitt förstånd kan se, vore hon ingen hustru åt dig, icke
för bristen på förmögenhet — gud förlåte mig, att jag
någon gång i så vigtig angelägenhet ville taga så verldslig
sak i betraktande — nej, min Arve, icke för det; men jag
har min lilla urskilning och märker,, att det icke är något
rigtigt lif i henne, jag menar sådant lif, som behöfs i en
rask och treflig hustru. Jag vet, att du nu drar på mun
och säger: »Mor är rolig, som tänker så långt fram!» Kan
väl vara, men i fall du komme att dagligen vistas i huset
med henne, så kan ingen veta hvart det skulle leda.
Det syns på den stackars flickan, att hon varit
nedtryckt från barndomen. I ungdomen, då glädjen och helsan
annars skjuta friskt upp, har moderns djupa bekymmer lagt
sig på hennes hjerta, och sorgen har blekt ut
ungdomsrosorna. Sådant der är ej något narri. När sinnet en
gång blifvit tungt, ändras det vanligen icke, utan blir
snarare värre med åren.
Om jag är aldrig så vänlig eller Annika med sina
gamla tokroligheter bjuder till att muntra henne, är det
ändå som att slå vatten på gåsen: aldrig far man höra
henne som en ung menniska skratta och säga något gladt
ord igen. Nej, hon är alltid vänlig och god, men alltid
allvarsam; och drar hon icke pustar ibland, så att det just
sticker till i hjertat på mig!
»Mitt kära barn», säger jag då, »kan du säga mig
hvarför du suckar så förfasligt? Har icke herren gjort allt väl?
Ar du icke nöjd med oss, min snälla Josefina?»
Då suckar hon igen och svarar: »Jo, gubevars, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
