- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
8

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fader Lutter var icke att skämta med — den
erfarenheten hade Petter redan gjort, och ehuru Petter nu reste
som lätt matros, ansåg den gamle sjöbussen honom ändå som
en »kyckling», jemngod med kocken i fråga om att smaka
daggen, när det behöfdes. * Men Petter var en rask och flink
sjöman, och derföre kom nämde traktat aldrig i fråga under
tjensten: det var bara extra förplägning, för hvilken han
merendels hade sin fritalighet att tacka.

De gälla skriken hade nu alldeles upphört, och i deras
ställe hördes ett snattrande, som liknade vildänders.»

»Sakta på årorna!» kommenderade kaptenen med
dämpad röst. »Vi äro nu framme. Gå du för-ut, Petter, och
tag törn med båtshaken och håll båten från land, så att
dy-ningarne icke skada honom mot stename!»

»Behöfs ickel» mumlade en djup basröst tätt för-ut, och
en väldig hand fattade båten, hvilken stannade liksom inkilad
mellan o ett par klippor.

»Ah, är det du, bror — förbannadt intressant möte ...
jag känner igen dig på taget!» yttrade Rosenberg. »Är luften
ren?»

»Ren för ögonblicket!» svarade med sakta röst Birger,
ty det var han, som, öfvertalad1 af Gabriella och i följd af
sin stora vänskap för Rosenberg, beslutit att, ehuru ogerna,
vara med på äfventyret, »Men skynda dig nu, ty man har
fått hum om vildbrådet... Langa genast hit två packor!»

»Åh, din jätte.. . Men hvar är gubben?»

»Jo jo, vi ha honom här... Försumma ej ett
ögonblick I»

Med tillhjelp af den starke Birger, Lutter och Petter fick
vår kapten snart alltsammans i land. »Låt oss nu», sade
han, »göra ett skufvande på båten uppåt, så ligger han
stadigt, medan vi stufva in godset!» Och genom några
kraftfulla tag, uppmuntrade med ett sakta utstött »åhoj!» kom
båten snart i säkerhet.

»Följ nu efter med resten!» hviskade Birger, kastade ett
par af de tyngsta packoma på axlame och gick förut uppåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free