Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stranden omkring trettio steg, der han nedkastade sin börda
och bad de andra göra detsamma.*
Här stod Haraldsson och stödde sig mot ett stort
af-långt stenblock.
»Gå tyst!» sade han till de ankommande. »Tulljakten
styrde väl söderut, då hon lade från bryggan, men jag känner
så’na der lurifaxar: de ha vändt om efter ett par slag, och
så sant jag i fordna dar varit en ärlig lurendrejare, är jakten
icke längre härifrån än att hon kan ha hört lommens skrik.
Men lommen tiger nu, och den unge räfven skall ha satans
mormor till lots, om han kan hitta hit i detta beckmörker ...
Tyst som katten säger jag — rullar en enda sten utför
branten, så vet han hvad kurs han skall styra. Birger, tag du
undan hållstenen och låt blocket gå omkring!»
Knappt voro dessa ord uttalade, innan Birger försigtigt
trefvade omkring i mörkret, tills han fann stenen, hvilken
han borttog, och strax derpå böljade det ofantliga
granitblocket, genom faderns och sonens förenade bemödanden, vända
sig liksom på en axel.
När det var kringvridet ungefar två alnar, stannade det,
och gamle Haraldsson nedlade nu med sin öfvade hand, till
Rosenbergs innerliga förlustelse, största delen af sakerna i
en af dessa besynnerliga, af strömhvirflar rundsvarfvade
hålor, som till stor mängd finnas på dessa kuster och bland
hvilka den ifrågavarande blifvit genom något berg-ras
öfver-täckt med den stora stenen.
»Ska* de ej ned allesammans, fader Haraldsson?» frågade
Rosenberg, då han såg gubben i begrepp att sluta arbetet,
utan att de tre mindre packoma, innehållande sidentyger och
äkta schalar, fått göra sällskap.
»Försigtighet är alltid bäst!» invände Haraldsson. »För
alla möjliga och omöjliga händelser brukade jag alltid dela
godset. Så ska vi också nu göra. Jag har ett gömställe
något längre, fram. Det är icke på långt när så stort som
detta, men passar bra till det vi ha qvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
