Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenen lät visligen gubben råda, och sedan stenen
bilfvit satt i sitt förra skick och de tre återstående packoma
förvarade i andra hålan, hvilken äfven täcktes genom ett af
naturen på lika sätt bijdadt lås, yttrade Birger: »Låt oss nu
gå ned till båtarae, ty fastän icke någon, som ej känner
konsten, gema kan sätta stenen i rörelse, kunde ändå en
händelse upptäcka hemligheten.»
»Det vore fan», menade Haraldsson, »då skulle mitt goda
namn och rykte som förste lurendrejare vara förstördt för tid
och evighet. Men ingen fara: sedan packorna väl ä’ iland,
ansvarar jag med mitt lif för, att kapten innan tre dar skall
ha godset hos köpman Lund, kommissionären i Marstrand,
ty ännu lurade ingen gamle Haraldsson på slikt.»_
»Godt!» sade Rosenberg. »Menar far, att mörkret
tilllåter ett glas äkta sherry att leta sig fram till våra läppar?
Tycker far som jag, så vore en styrkeklunk icke ur vägen
efter den schå vi haft.»
»Åh jo, hvarför icke detl Unga räfvenklo i tulljakten
kan nu få komma bäst han behagar. Det skulle just vara
roligt att narra honom april, och om kapten ingenting har
emot ett litet upptåg, så ska’ vi visa’n vägen.»
»Det vore ett oförsvarligt öfverdåd, far!» invände Birger,
och de tätt sammanrynkade ögonbrynen skulle, i fall mörkret
tillåtit att urskilja dem, visat hans stora motvilja vid detta förslag.
»Prat, prat, det må jag veta bättre!» yttrade gubben,
som nu åter kände sig intagen af sin gamla öfvermodiga
sj elfrådighets-anda.
»Men hur skall det gå till?» frågade Rosenberg, som
till hälften vägde mellan fruktan och den farliga frestelsen att
få roa sig med en tullsnok... »Petter!»
»Kapten!»
»Langa hit de begge buteljerna från båten! Nå, liur
skall det gå till, fader Haraldsson?»
I stället för svar slog nu Haraldsson eld i en
fnösk-bit och blåste på den under sin hatt för att hindra det
lindriga luftdraget från sjön att släcka densamma. Med tillhjelp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
