Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad fan flaxar du efter, din förbannade torsk?»
yttrade Haraldsson listigt liksom han förehaft den oskyldigaste
sak. »Du skrämde just nu bort en ål för mig, så lång som
en tullsnok. Om du öppnat korpgluggarne en smula, hade
din fårskalle kunnat inhemta, att vi hålla på och ljustra, och
nu har du med dina krumsprång jagat bort all fisk på en
fjerdingsvägs afstånd. Knåpa dig härifrån, du skötebarn af
en åsna, annars sätter jag ljusterjemet tvärt igenom din
skinntorkade lekamen.. . Men ser jag rätt? Ja, vid salig .
far mins sista knäbyxor, är det icke Simon jaktkarl, som är
ute i qväll — nå, god afton, Simon! Du var väl med
tulljakten, fast jag icke såg röken af dig nyss, när I helsa på
hos vårt... Men hvad gör I ute så sent? Jag tyckte I
styrde söderut, men jag kan gissa’t: I har väl fått spaning
på något. Ja ja, herre gud, hvad de kronans karlar ha för
tunga göromål och ändå litet eller intet för sitt besvär ibland . ..
Har fisket lyckats för er i qväll?»
»I tycks ha tagit bort fisken för oss i afton, min käre
Haraldsson — märk detta, I gamle hedersgubbe;» sade
jaktkarlen. »Men kom också i håg det gamla ordspråket, som
säger, att krukan...»
» ... kan i hundra år gå till vattnet utan att gå sönder,
om en klok karl bär henne! Var det icke så du menade,
du perla bland jaktkarlar, du krona bland tull-lejon?»
Jaktlöjtnantens ankomst gjorde slut på samtalet. Han
befalde den af sina karlar, som ännu qvarstod på jakten,
att komma med en lykta och tända ljuset vid ljustret.
Rösten, som utfärdade denna befallning, var stark,
kraftfull och välljudande. Den förrådde hvarken för mycken
eller för liten bestämdhet, utan ett visst lagom, hvilket icke
genom uttryck af öfvermod annonserade för dem, till hvilka
besöket var stäldt, att den talande var säker på sin sak,
men likväl ett något, hvaraf dé tydligt kunde sluta, att här
blefve allvar af den nyligen så lätt öfverhalkade visitationen.
I en tjenstemans röst, då han är stadd i utöfningen af
sin befattning, inom hvilken gren som helst, ligger något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
