Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet.
......och hvem blef flat?
J. H. Kellgren.
Sedan Haraldsson och Birger kommit så långt bort, att
de icke kunde ses eller höras från tulljakten, sprang den gamle
upp från sin obeqväma ställning och fattade den ena åran.
»Se så», ropade han, »hal nu ut allt hvad tyget håller!
Fan tänkte icke på den fördömda hundraekan — men strunt,
jag skrattar ändå i morgon åt de åsnorna, som inbillade sig
kunna lura gamle Haraldsson. Nu gäller det emellertid att
rädda både min heder och Rosenbergs egendom, som vi i
natt böra ha på ort och ställe, och derföre ska vi hem och
klä’ om oss på föttema, för med de här tjocka stöflarna
kunde vi, om vi också hade katt-tassar, väcka mindre vakna
karlar än de karnaljerna, som vi nu ska pudra.»
Efter denna uppmaning flög den lätta snäckan genom
vågorna. Birger satt tyst. Han ångrade storligen, att han —
för att ej väcka Rosenbergs undran — deltagit i detta
upptåg, hvilket återkallade skuggorna från det förflutna; men
sedan han nu en gång gjort det kunde han ej svika: han
måste fortsätta leken tills den var slutad. Äfven förargade
han sig öfver, att Rosenberg icke kunnat åtnöja sig med den
lagliga vinsten af sin resa, utan att han velat öka den
genom en sådan, som alltid var förenad med de af honom
numera djupt hatade lurendrejeri-äfventyren.
Haraldsson märkte rätt väl hur det stod till med sonens
lynne, och han begrep äfven hvad som plågade och nedtryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
