Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Örnungen ville förse honom med några buteljer af sitt
förträffliga sherryvin....
-*■ Medan herrame sålunda, angenämt nog, tillbragte tiden
i ruffen, sutto karlame akterut i jakten och fröjdade sig
vid njutningen af bränvinskruset, hvilket hade sin plats
mellan gamle Lutter och Simon jaktkarl. Petter Lindgren
var ännu för ung att rigtigt värdera hela behaget af ett
sådant granskap. Men han var desto mera uppmärksam
på gubbames icke synnerligt valda anekdoter, åt hvilka han
liksom de sjelfva skrattade tills han var nära att kikna. En-.,
dast den unge jaktkarlen Mårten deltog ej, vare sig på ett
eller annat sätt, i den lifliga förlustelsen. Han klagade,
strax då de kommit ombord, öfver de rysligaste magplågor
och begärde en god sup, hvari han, efter Lutters ordination,
lade en viss qvantitet peppar. Men i stället att
medicinen skulle stilla det onda, tilltog det med en sådan
häftighet, att Mårten beslöt att gå och lägga sig.
Mårten gick — hvart bekymrade sig gamle Lutter och
Simon jaktkarl ej om — men Petter Lindgren ropade:
»Lägg dig här, så skall jag breda på dig min kavaj!»
»Nej, tack, I för ju ett så’nt satans väsen, att jag icke
kan få ro. Jag har ett htet hål här borta, som jag kryper
in i, och min kamrat Kastor värmer mig nog!»
Ingen tänkte sedan på Mårten, förrän han, efter en
god timmes frånvaro, återkom med försäkran, att han nu
befann sig mycket bättre. Sedan han nedsläppt pudeln till
sin herre, satte han sig hos de öfriga karlame, bland hvilka
det nu blifvit rigtigt muntert, ty sen gamle Lutter fått sig
en tår på tand, befans hans frispråkighet alltid mera
upp-lyftad ...
Men låt oss nu återvända till Haraldsson och Birger,
der de i det fullkomliga mörkret lyssnande stodo vid sitt
hemliga förvaringsrum, denna plats, der gubben mången natt
insmugit lurendrejerigods af vida högre värde än det, som
nu låg der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
