Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få dem bort, i händelse de verkligen icke redan voro under
jaktlöjtnantens hägn.
»Jag hittar på något!» utropade Gabriella lifligt. »Du
skall få se, att jag, som du säkert icke tilltror det ringaste
förstånd i annat än konsten att knyta upp väfvar och sticka
strumpor, har mera fintlighet än ni män — ja, se du
på mig och skratta också! Men nu har jag uppgjort ett
förslag, hvarigenom packorna, om de finnas, skola komma hem
helt prydligt.»
»Verkligen, min lilla stormodiga fästmö . .. Låt mig få
höra ditt förslag!»
»Jo, ser du, vi resa i morgon dag, midt på ljusa dagen,
du och jag och Birger och Erika, ditut, men icke genast dit,
utan först in till Marstrand, så få vi se om tulljakten ligger
der. Gör hon det, tror jag nästan, att vi beskedligt fara hem
igen; men är hon icke der, så göra vi på hemvägen ett
besök på platsen, der vi lägga på en brasa och koka kaffe
och bete oss som om vi vore ute på en liten lustfärd.
Emellertid är hålan så aflägsen, att du med Petter kan gå dit utan
att blifva bemärkt, om någon skulle komma förbi. Ni ska’
då sprätta upp packorna, hvarefter Erika och jag mycket
behändigt sy dem in i ett stort parkums-var. Nu förstår du,
blir det en långdyna, hvarpå Erika och jag sitta under
hemvägen. Vi kunna alls icke öfverraskas, ty Birger håller nog
god utkik på berget och varskor, i fall han får sigte på
kronflaggen; och jag trotsar, om än så förtretligt händer, att
herr jaktlöjtnanten möter oss, han i alla fall icke företar
sig att visitera den plats, på hvilken Erika och jag sitta.»
Rosenberg log med detta förargliga leende, som
fruntimren icke gerna fördraga, emedan det på en gång innebär
öfverlägsenhet och medlidande. »Du lilla toka», sade den
klokare mannen, »är det tid för lustresor midt i mörka hösten?
Nej, blif hemma du vid brasan — qvinnor kunna ej
sköta männens värf. Men jag vore ändå färdig att äta upp
dig, du lilla hjeltinna, som för min skull vill ge dig ut på
äfventyr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
