- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
36

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och mys och knip på munnen, liksom du ville säga ’kom
hit T, i fall du får syn på jaktlöjtnanten. Slughet och lugn
a nödvändiga om du vill blanda bort kortena. Men jag
vet icke hur du, som ständigt är som ett barn, skall skicka
dig i en allvarsam sak?»

.Åh, sörj icke för det, pappa får nog höra huru
förståndigt jag burit mig åt! Vi ha tagit med oss några
marker tagel att stoppa i hvardera ändan på varet, sedan vi
lagt schalame och sidentyget midt uti; och tror pappa för
öfrigt, att jaktlöjtnanten, i fall vi träffa honom, skulle vara så
närgången, att han vill sprätta upp dynan, när jag sitter på
den? Jag tänker visa mig så likgiltig och allvarsam, att han
skall bli helt upp narrad.»

Haraldsson log på §itt sätt godmodigt åt sin älsklings
stolta sjelfförtroende. »Lycka till godt företag!» sade han.
»Du är dotter af en sjöman, hvilken, skam att ta fram’et,
aldrig blinkat på hvitögat, ej en gång när lifhanken stått på
spel. Visa nu, att du icke vanslägtas, och i fall det blir
allvar af leken skall det fröjda mig in i själen om du
kunnat lura kronans åsnepack!»

»Jo, pappa, lita på, att jag äfven i värsta fallet skall
veta att skicka mig! Men jag misströstar ej.»

Klockan omkring 9 var slupen klar att lägga ut.
Petter Lindgren stod i aktern och stufvade in korgarne, dem
Lena langade ned, medan kocken, hvilken tjenstgöringen
denna gång tillfallit, sprang upp och ned i kaptenens
ärenden.

»Ack, den som fått vara med om så roligt!» suckade
Lena och drog den rutiga hufvudduken öfver kammen,
hvilken Petter hemfört som skänk åt henne.

»Ha vi icke qvinfolk nock, när det är två?» yttrade
Petter skämtsamt. »Tre blefve alltför mycket, och jag
undrar bara, att kapten låter någon af dem fara med. För
min del lider jag inga kjortlar när det är fråga om
karla-väsen.»

»Han skulle just skäms att tala på det viset, herr Pet-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free