Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, då det ännu icke är mer än två dar se’n både kapten,
gamle Lutter och han sjelf lät lura sig af dem, som var
klokare. I alla fall undrar jag just hvarfqr icke qvinnfolken,
dem han kan låta bli att springa efter, när han icke sätter
mera värde på dem, skulle vara så vettiga i tocka här ting
som karlame. Jag kunde ensam ha åtagit mig att föra hem
hela kaptens gods, för mor, som belefvat mycket i verlden,
förstod sig på’et, och jag lärde af henne. Ja, gud ske lof,
vår herre har gett oss hufvud såväl som kjortlar.
»Och tungor!» skrattade Petter.
»Ja, att bitas med, när vi bli bitna — det är nu som
det bör vara. Och om jag någon gång skall gifta mig, så
säger jag förut, att jag icke vill vara någon nolla. Mitt ord
skall gälla rätt så godt som hans, hvem det nu kan bli!»
»Och då jag gifter mig», inföll Petter och sköt med
en viss värdighet den blanka hatten på ena örat, »så vill
jag ha en hustru, som kan tiga, för tro, jag blir ingen mes;
och vill hon ha sista ordet i laget, så gör jag utan pr ut
som skräddaren med sin, då de kom i gräl om tygstycket.
»Nå, hvad gjorde han då?» frågade Lena nyfiket.
»Jo, ta mig knäfveln, visste icke han råd, som var
pengar värdt! Då käringen icke tog reson, utan med all
gevalt ville ha tyget klippt, då han påstod, att det skulle
skäras, förlorade han tålamodet och kastade henne, som hon
stod der med saxen i näfven, rakt ner i brunnen; och när
den trollpackan, då icke längre förmådde öppna mun till
ordspråk, låg hon der och klippte med saxen, tills hon
qväf-des af ilska.»
»Jaså», sade Lena med pionröda kinder, »nu vet jag
då hvarifrån det gamla ordspråket kommer: »Klippt ska’
det vara, sa käringen låg i brunn!» Men akta sig han,
Petter, att föra sådant tal, för det kan jag låta honom veta,
att då vill ingen flicka ha honom, åtminstone icke jag — det
kan han sätta sig på!»
»Jag undrar just om jag skall lyckas fa hem min egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
