Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så du talar — hur skall Erika och jag då se att sy
in sidentyget?»
»Värm åtminstone upp dina små händer innan du
tänker på att sy!» invände Rosenberg, i det Jian afdrog hennes
handskar och började att med sina kyssar och sin varma
andedrägt sätta rörlighet i Gabriellas halfstelnade fingrar.
»Jag skall taga stenen i sigte och sedan kasta en
blick i från bergsspetsen utåt sjön!» sade Birger; och en
stund derefter gaf han med sin näsduk den dubbla signalen,
att blocket tycktes vara orördt och passagen fri. En
åter-signal från Erikas svarta florshufva underrättade honom att
kaffet var färdigt och väntade.
»Så doppa då af mina rara skorpor, Gabriella, och se
icke så orolig ut!» yttrade Erika leende, i det hon på nytt
räckte Gabriella den gula nankins-påsen med de alldeles
färska skorporna.
»Tycker du, att jag kan ha smak för sådant! Jag sitter
som på nålar och vet icke hvarför vi skola söla bort tiden.
Gå, käre Rosenberg, och se efter! Jag är litet ängslig, innan
jag’fått godset.»
Birger och Rosenberg följdes nu åt till bergshålan,
och snart dansade Gabriella af hänryckning, ty packoma ej
allenast funnos, utan de befunnos äfven innehålla hvad de borde.
Och nu blef det ett uppsprättande och instufvande och
söm-mande, så det var lust att se med hvilken färdighet det
stora varet formerade sig till en forsvarlig och respektabel
långdyna.
»Och nu, intet söl utan fort i båten!» sade Birger och
kastade sjelf dynan på axlarne. Då den låg på sin plats,
och Gabriella rigtigt tryckt sig ned derpå, hade hon ett
utseende som om hon velat trotsa alla magter att förmå henne
lemna den.
Sedan Petter, som larfvade efter med korgarne, äfven
lyckligt kommit om bord, sköts båten ut, och i hvarje öga,
som såg tillbaka åt den ödsliga klippan, låg en smula
tacksamhet för det skydd den lemnat. Sällskapet blickade fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
