Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda innehåll; men hon bleknade litet, då Arnman djerft
utsträckte sin arm bakom henne och med ett eget leende
yttrade: »Det var en märkvärdig tagelstoppning! Jag kunde
nästan våga svära på, att man skulle sitta bättre på den
undra dynan. Men då det troligen vore för mycket
närgånget af mig att härvid erbjuda min tjenst, så får jag
endast önska en lycklig resa!»
Den unge jaktlöjtnanten tog ett hastigt afsked af
damerna, bugade sig for herrame och var inom några ögonblick
åter om bord på tulljakten, hvilken snabbt sköt ut.
»Glöm icke det gamla löftet att komma till Tistelön,
herr jaktlöjtnant!» ropade Gabriella, som nu i glädjen sjelf
glömde all förställning och vänligt inbjudande nickade åt
Arnman, hvilken med hatten i hand och en uttrycksfull blick
från de lifliga ögonen besvarade bjudningen.
Så snart jakten var ur sigte, utbrast Rosenberg, i det
han hjertligt fattade sin fästmös händer: »Det kallar jag
att arta sig till en rigtig sjömanshustru! Du perla bland
qvinnor, som visar en rådighet, värdig en man, min egen
goda, söta, älskade Gabriella, jag vet icke hvaröfver jag
mest skall glädja mig, antingen deråt, att jag fått behålla
godset oeller att se dig så mästerligt utföra ditt företag.»
»Åh, det är icke värdt, att du säger så många
grannlåter», yttrade Gabriella leende, »ty för att säga sanningen,
märkte nog jaktlöjtnanten hvad som fans i dynan.»
»Lika mycket», inföll Birger, »din sinnesnärvaro har
då förmått honom att icke veta någonting.»
»Eller också dina farliga ögon!» tilläde kaptenen
skrattande.
»Ni tar begge felt», invände Erika, som tydligt märkte
det nöje Gabriella erfor att i hvilket hänseende som helst
hafva segrat, »ty om jaktlöjtnanten verkligen anade, att
förbudet gods fans i dynan, så lät han det passera endast
för gammal bekantskap. Jag är säker, att han ännu erinrar
sig vårt sammanträffande under säljagten, ehuru tillfallet
icke nu var lämpligt att nämna derom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
