Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* klippskt ryckte till sig! Nej, det skulle ha varit en
jaktlöjtnant om minst femtio eller sexti år, som kunnat se de der
ögonen och ändå vågat lägga handen på det hon tagit i sitt
förvar. Ack, om Josefina vore hälften, ja bara en tredjedels
tredjedel så vacker och behaglig! Men stackars Josefina blir
aldrig någon ros, och rosen på Tistelön är — fästmö.»
En lång suck beledsagade den sista tanken. Arve
hörde klockan nere i stugan slå 8. Det var matdags. Han
skyndade ned och beslöt under vägen att låta det bero af
händelsen huru mycket eller huru litet han skulle omtala.
»Är du hemma, kära barn?» utbrast fru Katrina med
glad hjertlighet och undansköt halmstråna, hvaraf hon
sam-manknöt små kronor åt löjtnant Per för att dermed roa
honom sedan han gjort sig till mästare af pappersdockoma.
»Huru kommer det sig, att jag icke sett till dig —’du har
gått genom köket?»
»Jag ville öfverraska mor, och nu skall jag berätta, att
jag gjorde ett beslag den dagen jag reste hemifrån ... Men
innan vi tala om det, får jag helsa på gamle-far. Han roar
sig med bamsakerna, ser jag, och mor är lika tålmodig.»
Gubben Askenberg nickade vänligt åt Arve då denne
klappade honom på axeln och frågade hur han mådde.
»Åh, präktigt», sade han, »jag har slagit hela fru systers
regemente . . . och lagt det i vinterqvarter här i min ficka!»
tilläde han litet saktare och skrattade sjelf rätt godt åt
sin tapperhet.
Ärve smålog sorgligt. Det grämde honom att se denna
beklagansvärda skugga af en fordom så manhaftig sjöman.
Josefina ordnade emellertid bordet. Den lilla familjen
satte sig der omkring; och sedan gamla Annikas fisk fått det
vanliga berömmet, frågade fru Katrina hur det hade sig med
beslaget och hvems godset varit.
»Jo, det tillhörde kapten Rosenberg, som nyss kommit
, hem med sin skonert, och mor kan tro, att det var en kostlig
historia. Jag gjorde först visitation på Tistelön, ty jag trodde
både, att han hade smuggelgods och att han redan fört det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
