Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var duktigt tillkilad. Men då kommer den satgubben
smygande bakom mig, och under den listiga förevändningen att
lysa mig, slog han omkull lyktan, och der stodo vi i tjocka
mörkret. Då hviskade mig Mårten i örat: »Jag såg genom
den .lilla öppningen, då stenen sköts åt sidan, att något
skymtade der nere, och jag vågar nacken på, att det helvetes
byket der gömt sina murklor. Skall jag gå på igen?» Men
jag hade annat i sinnet och knuffade Mårten i sidan ’att
han skulle tiga så länge.
Emellertid stälde den gamle räfven Haraldsson till en
rolig historia. Han skrek och väsnades och bedyrade, att
han brutit af sig benet, och nu kom sonen, kapten Birger,
också fram. Jag trodde icke, efter allt det jag hört om
honom, att han vidare skulle lägga sig om bord med
smuggelhandel, men det var väl bara för svågerskapets skull. Nog
syntes det ändå, att han var öfvad i konsten, ty fortare än
tanken kom stenen under hans starka händer i lika godt
skick som den varit, och det alldeles som barnlek, medan
han låtsade se efter huru det stod till med faderns benskada.
Under tiden gjorde de väl sina öfverenskommelser, kan jag
tänka, ty ett-tu-tre vardt det så illa med gamle-far, att han
genast skulle hem. Jag lät dem hållas och hade genast
uppgjort en plan för mig. Till kaptenen, en högmodig bjesse,
hvilken i början behandlade mig liksom jag varit bara knaster
emot honom, hade jag ett litet hom i sidan, hvarför
jag beslöt att pudra honom lika godt som han ville pudra mig.
Jag bjöd honom att tillbringa natten på tulljakten,
emedan jag ville uppskjuta fortsättningen af mitt göromål
till morgonen. Med detta förslag syntes både gubben och
kaptenen belåtna. Men medan mågen och svärfadern
hviskade sinsemellan, fick jag i mörkret Mårten afeides och lät
honom förstå, att jag trodde, att de under natten äraade sig
tillbaka och att han, medan jag höll kaptenen vid friskt
mod och gamle Simon på samma sätt sökte insöfva
kaptenens folk, skulle knipa undan packoma och till tecken att
det lyckats släppa Kastor ned i ruffen. Sådant spratt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
