Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just i Mårtens smak. Vi hunno ej vidare uppgöra saken,
men jag visste, att han var att lita på. Och nu kan mor
tro jag slog mig lös på att hålla tal med kaptenen, och det
var lust att höra hur vi sökte narra hvarandra! Slutligen
blef han så säker på, att han genom sin nedlåtande artighet
hade mig i fällan, att han i all vänskap bjöd mig till
frukost följande morgon. Jag tackade, bevars, och modet
växte inom mig, när jag fick se nosen på Kastor sticka in
genom ruffdörrn, ty då var allt bestäldt och godset i sin
fullkomliga säkerhet. Men på morgonen fick jag en ännu
bättre förlustelse, då jag erfor af Mårten, att han, på eget
bevåg, fylt med sand bastmattorna, som varit omkring
packoma, och att dessa falska packor verkligen under natten
blifvit bortförda af Haraldsson. Mor kan tro, att det kostade
mig rigtig möda att hålla mig’allvarsam och låtsa fortsätta
visitationen — men det gycklet lät jag likväl snart fara.»
»Det var ett godt och roligt kap!» sade fru Katrina,
innerligen förnöjd vid tanken på den harm, det medfört åt
gubben Haraldsson... »Men hur gick det med kapten och
frukosten — du hade väl mera skam i dig än att du antog
förslaget? »
»Nej, mor, deraf gjorde jag mig icke samvete. Jag
både åt hos honom och tog emot hans skänker af vin, drufvor
och fikon. Mor skall få känna i morgon bittida, då vi få
upp det, att alltsammans smakar förträffligt.»
»Ja ja, det är allt bra det, men icke tror jag, att salig
far skulle ...»
»Åh, mor, slå nu ej på den strängen — det är
gud-nås så mycket, hvari jag icke kan vara som far!» sade Arve
med en ofrivillig suck.
»Hur så kära bam? Du storar ju alltid på din ifver
i tjensten, och i annan redlighet vet jag ock att du icke
sviker.»
»Nej, jag vill väl gema och gör också det som är rätt,
så långt förmågan hinner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
